Trender får fart och sprids över hela världen i dag på förbluffande kort tid tack vare snabb kommunikation, även så inom politiken. Just nu är det intressant att bevittna hur en berättelse om ”den vita mannen på landet som känner sig orättvist behandlad” uppstått i vågorna av förra årets uppseendeväckande segrar för Brexit och Donald Trump.
Berättelsen om landsbygden som en potentiell problemhärd, där populismen gror hos arbetslösa gruvarbetare som röstar fram farliga politiker, har haft stor genomslagskraft i även vårt politiska landskap. Regeringen verkar ha fått skrämselhicka över vår landsbygd och vilka opinionsmätningar som kan gömma sig där. I slutet av veckan på torsdagen flyttade man därför demonstrativt hela regeringen till Falun. Det hänger samman med en turné som statsminister Stefan Löfven (S) gör. Han åker runt, klappar på kor, pekar på skog och utlovar nya statliga jobb. Centerpartiet och Annie Lööf passar i sin tur såklart på att fälla sarkastiska kommentarer om tilltaget och konstatera att sist man gjorde utspel om landsbygden gjorde man det från en bondgård på Drottningholm i Stockholm. SSU gör uttalanden om att ”Stureplanscenterns svar inte fungerar”. Denna lilla lokalförening som inte ens existerar längre har verkligen en osund dragningskraft på sossar.
Problemen med trender är väl kända. En trend blir förenklad och generaliserande, och riskerar att missa målet. Om man nu ser krasst till Trumps väljare är det exempelvis inte alls säker att det handlade om ”arbetslösa på landsbygden”, tvärtom verkade många av dem ha en relativt god ekonomisk situation. Sverige är vidare inte vare sig USA eller Storbritannien. Den svenska landsbygden ser inte likadan ut och har inte samma utmaningar. Bristen på arbetstillfällen är uppenbar, men den har i Sverige mindre att göra med nedlagda kolgruvor och mer att göra med att det är svårt att bygga upp medelstora företag. Vår arbetsmarknadspolitik med dess ingångslöner och dess strikta arbetsregler tvingar en liten fabrik i Hälleforsnäs att installera gigantiska fläktsystem för en halv miljon för att det inte ska damma för personalen samt att betala ut samma löner som Ericsson i Stockholm. Inte konstigt att vi då får centralisering, effektivisering och utslagning.
Detta vill såklart inte Löfven utmana. Han vill lova fler statliga jobb, i Jämtland ska tydligen en procent av befolkningen, 1 000 personer, jobba med att ”rusta upp skoterleder”. Det är dödsdömt att låtsas som att det går att rädda svensk landsbygd med statliga låtsasjobb. Antingen får Löfven och regeringen erkänna det och ta de politiska konsekvenserna, eller våga söka konflikt med andra politiska intressen om avregleringar som faktiskt skulle göra skillnad.
Hanna Marie Björklund