Regeringens nya vårbudget presenterades i en tid av börsuppgång och framtidstro. Tillväxtprognosen är uppskruvad och finansminister Magdalena Andersson tror sig ha ovanligt mycket resurser att sätta sprätt på. Paradoxalt nog görs dessa ljusa framtidsanalyser i en tid av stor politisk oro. I veckan rapporterades det både om ryska bombplan som flugit nära den amerikanska gränsen, amerikanska stridsfartyg som rört sig mot Nordkorea, premiärministern har nyligen utlyst nyval i Storbritannien och Le Pen ligger bra till i mätningarna i Frankrike, något som kan föra oss närmare ett uppbrytande av EU. Dessa faktorer märks inte alls i vårbudgeten. Inga strukturförändringar görs för att göra svensk ekonomi mer robust för möjliga kommande oroligheter.
I detta klimat känns det högst relevant att fråga hur regeringen kan vara så positiv. I en värld där den amerikanske presidenten Donald Trump utan förvarning är beredd att bomba Syrien och därmed riskera en konflikt med Ryssland, är vi alla osäkra och otrygga. När franska väljare, eller brittiska för den delen, på fullaste allvar tror att de skulle klara sig bättre utan frihandel inom EU, då har vi uppenbarligen misslyckats grovt med att öka förståelsen för hur välstånd skapas. Vi måste både vara bättre rustade för oroligheter och tydligare försvara de värden vi står för.
Utvecklingen de senaste 50 åren har visat bättre än några akademiska teorier att marknadsekonomi, fri handel och öppnare gränser är de mest framgångsrika metoderna för att öka välståndet och rikedomen för alla. Att börser går bra och Andersson kan lova mer välfärdsströssel faller tillbaka på att vi inte har gått in i krig eller satt upp tullar. Vårt försvar av öppenheten som litet exportberoende land är särskilt viktigt. När den attackeras av allt från socialister och vänstern, som vill påskina att tillväxt i utvecklingsländer är något dåligt, till nationalister som ogillar att människor från andra länder kan komma och jobba i Europa, då måste vi försvara vår position.
De grupper som på fullaste allvar tror att vår gemensamma framtid bäst byggs om vi strider mot varandra, isolerar oss, stänger gränser och återupprättar tullar, de har ett hårt uppvaknande framför sig om de – gud förbjude – skulle få som de vill. Det skulle vara uppfriskande med fler politiker som stod upp för detta faktum. Som vågade säga ifrån när populister försöker få det att framstå som att de är svaga och missgynnade. En global och öppen värld vinner vi alla på, även de som mest skyller på invandrarna.
Vår egen regering låtsas som att allt är frid och fröjd och låter bli att genomföra högst nödvändiga reformer. Inte heller talar man tillräckligt klarspråk om våra utmaningar och vad som borde vara vårt svar på dessa. Vi behöver ett politiskt ledarskap som försvarar vår öppna värld, tar dess utmaningar på allvar, och rustar för att möta dem.
Hanna Marie Björklund