Ostlänken kommer. Senast i raden att upprepa detta var miljöminister Karolina Skog (MP) som besökte Nyköping i fredags. Det är förvisso många frågor kvar att besvara, men stegvis kommer snabbtåget allt närmare. I vilken hastighet får vi förstås se. Under tiden växer nya resecentrum fram – och dialogen med medborgarna om förslaget är intressant.
En av de mer heta frågorna är om hur bilresenärer ska ta sig till tåget - och detta har färgat inte minst insändarsidorna i SN. Flera framtidsfrågor ställs på sin spets. En är hur smidigt det ska vara att byta till tåget från privatfordon oavsett hemadress. En annan är hur Nyköpings fullmäktigebeslut att prioritera biltransporter lägre än buss, cykel och gående ska styra helheten. En tredje är om landsbygdens tillgänglighet ska drabbas av försöken att fostra tätortsinvånarna att åka buss, gå eller cykla.
En transportprincip sattes på prov när förslaget till resecentrum lanserades. Från kommunens sida talades mycket om bussområdet, om cykelbanor och gångvägar. Parkeringsmöjligheterna för de bilburna luftades först när lokalmedierna började ställa frågor. Svaren var lösa i kanten. Mycket handlar om möjliga lösningar utanför det planerade området. Prioriteringarna har alltså varit mycket tydliga.
Det är inget tjänstemannabeslut. Fullmäktige har tagit policybeslut om att biltrafik ska motas bort från tätorten till förmån för andra transportformer. Beslutet handlar mer om trängsel än om klimat. Det är ont om utrymme i en växande stad, men det aktuella behovet här är centralt.
Omdöme måste gå före bilmotstånd. Bilen kommer att vara ett viktigt transportmedel också i framtiden. Fossila bränslen lär bytas ut mot mer miljövänliga. Fordonen blir smartare och kanske mer självgående. Om staden medvetet görs allt svårare att ta sig till med bil, då kommer andra platser med högre tillgänglighet att möta den bilburna befolkningens behov, exempelvis storhandel. Men ett resecentrum i och nära centrum måste också tydligt välkomna bilburna kunder. Även för dessa resenärer räknas minuterna.
Någon skrockar säkert att alla människor gott kan gå mer och längre. Nåväl, men alla resenärer bor inte inom en kilometer från stationen. En tredjedel av kommuninvånarna har sitt hem utanför huvudorten. Väldigt många behöver bilen i vardagen.
Parkeringsförhoppningarna knyts nu tydligen främst till en uppgörelse med landstinget om pendlarplatser nära lasarettet i form av parkeringshus. Landsbygdsbornas behov är lika viktiga som stadsbornas. Detta uppdrag måste markeras som mycket angeläget. Det kan inte hanteras i mån av tid över.
De jobb som växer fram i övermorgon kanske inte kräver daglig pendling till extremt urbana miljöer. Men kollektiva persontransporter kommer även fortsättningsvis att bygga på centrala nav – för tåg, flyg, buss och färja. Därför är också en hög tillgänglighet även för bilburna invånare inte bara ett mål utan ett måste.