I skuggan av helgens oroligheter höll Socialdemokraterna kongress i Göteborg, där röstade medlemmarna om politiken och vilken linje de vill att partiet driver i regeringsställning. Kongresser är alltid lite känsliga. Särskilt i partier som S och exempelvis Centerpartiet, med många medlemmar med starkt lokalengagemang. Vad gräsrötterna prioriterar tenderar nämligen att kunna hamna ganska långt ifrån den pragmatiska linje som sedan måste drivas när man väl leder landet. Ur den aspekten kan det vara enklare att vara ett mer toppstyrt parti utan starka åsikter från lokalföreträdarna.
Denna kongress var inget undantag. Ledningen fick backning på en rad punkter där medlemmarna ville ha en starkare formulering än vad som föreslagits uppifrån. En av de viktigare var frågan om vinster i välfärden. Kongressen röstade igenom att lägga till en hårdare mening till den officiella linjen. Partiledningen ville ursprungligen rikta in sig på framför allt skolan, delvis för att förbättra möjligheten till en uppgörelse över blockgränsen. Kongressen ville dock att samma linje ska gälla alla delar av välfärden och lade till formuleringen: ”Det behövs ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt i skola, vård och omsorg”.
Frågan är bara exakt vad det innebär, och vad den kommer få för konkreta följder. Det ”behövs” regelverk, inte ”ska införas”. Vidare så specificeras det inte vad för regelverk som ska på plats, bara att det ska ”sätta stopp”, direkt eller indirekt då får man anta, för ”vinstjakt”.
Det har blivit uppenbart efter några år av debatt att frågan om vinster i välfärden präglas av hyckleri och denna senaste S-linje är inget undantag. Genom att säga något svepande om att det ska sättas stopp för en vinstjakt utan att förtydliga vad det innebär tillfredsställer man dem som köper den enkla beskrivningen, av elaka företag som lever på skattepengar genom att erbjuda sämre villkor till barn och äldre. Samtidigt vet många politiker att stora delar av välfärden vore omöjlig att klara utan de privata bolagen. Dubbelheten går igen i de undersökningar som görs bland medborgarna. Frågar man någon om hen tycker att man inte ska få tjäna pengar på välfärd säger många att det låter bra. I samma undersökning kan sedan samma person svara att det är bra med valfrihet och att hen gillar de egna barnens friskola. I få frågor är det så tydligt att retoriken och verkligheten krockar.
Kongressen har nu skickat med en ny linje för S att driva i förhandlingarna med oppositionen. Inget vet dock säkert hur stor roll denna kommer spela. Ledningen i S måste fortfarande förhålla sig till verkligheten. Både det faktum att det inte finns stöd för ett vinstförbud i riksdagen och att man vet vilken viktig roll de privata välfärdsaktörerna spelar.
Hanna Marie Björklund