Vilken regering som blir följden av riksdagsvalet på söndag står skrivet i stjärnorna. Opinionsmätningarna spretar. Inget av de två blocken ser – i all sin löslighet – ut att bli stora nog. Den parlamentariska osäkerheten gäller även de flesta sörmländska kommunerna och landstinget.
Den här ledarsidan, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar, vill se lokala styren med starka inslag av grönt liberala värderingar, med tyngdpunkt till höger om mitten. Fast allmänna val är ju nu sådana att man inte alltid får som man vill.
Vid ett oklart läge kan mycket hända. Det kan bli nya styren som få hade kunnat förutse, ibland inte ens de inblandade själva. Kanske för att mandatfördelningen helt enkelt inte gav många andra rimliga val. I slutänden kan – och brukar – de lokala folkvalda att vara mer kompromissvilliga och blockpolitiken mindre rigid i kommunerna och i landstinget. Många frågor behöver inte helt enkelt bli till ideologiska tjurrusningar.
Den politiska kartan över Sörmland visar att det redan efter förra valet uppstod några besvärliga lägen. Ytterst lite talar för att det kommer att se lättare ut på måndag.
I kommuner som Gnesta, Strängnäs och Katrineholm regerar ”den stora koalitionen”, Socialdemokraterna och Moderaterna. Partier som i valrörelser gärna ser sig som huvudmotståndare har samverkat vid makten. I regel betyder detta en tydlig lokal majoritet, med föga spänning.
Kort sagt blir det hyfsat stabila fyra år – som i Gnesta. Den partipolitiska dramaturgin begränsas. Oppositionen, som Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet i Gnesta, kläms in mitt emellan två styrande partier. Det riskerar i sin tur att ge ytterkanterna större utrymme än de förtjänar. S+M-koalitioner har en begränsad hållbarhet över tid. Samarbeten mellan huvudmotståndare kan fungera så länge de är de två största partierna, men det blir mer förvaltning och mindre nytänkande.
En blick på opinionsmätningarna nationellt antyder att det både i Nyköping och i Gnesta kan visa sig bli lurigt att forma majoriteter med nuvarande opinionsvindar och att befintliga partier vinner tillräckligt med röster för att få mandat. Om nu väljarna inte radikalt ändrar sina röster mellan riksdag och kommun. I Trosa (Alliansen) och i Oxelösund (S+V) har de styrande majoriteterna en något högre fallhöjd.
I landstinget är situationen mer mångsidig. Den styrande fyrpartikoalitionen med S, C, L och MP har styrt i minoritet med tyst stöd av V. I oppositionen finns såväl M som KD, SD och Vård för pengarna. Till saken hör att Alliansen inte har agerat gemensamt sedan den breda regnbågsmajoriteten föll för tio år sedan. Med SD:s inträde och att Vård för pengarna därefter tog en mycket stor andel av väljarstödet i östra Sörmland, har det parlamentariska läget blivit mer komplicerat. Spelet om makten har därmed fler pusselbitar, med fler tänkbara kombinationer.
Det är en höst där det lär våras för pragmatismen.