Sedan den rödgröna regeringen tog över makten har deras integrationspolitiska flaggskepp varit snabbspår. Genom att facken, arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen samarbetade skulle alla nyanlända få jobb och integrationen fungera mycket bättre. Men reformen har kantats av misstag och misslyckanden och i praktiken mest fungerat för att dölja regeringens brist på de stora förändringar som faktiskt behövs.
Arbetsförmedlingen släppte på tisdagen den 23 maj en rapport om hur det har gått med snabbspåren. Det är inte särskilt munter läsning. Sedan inledningen 2016 har bara 3 450 personer påbörjat snabbspår.
Men både myndigheten och ministern verkar ganska nöjda. "Det går i rätt riktning", säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. "Ökningen är rimlig", säger Arbetsförmedlingens chef för etableringsuppdraget Roy Melchert.
På sätt och vis har de rätt. De 3 450 personer som fått chansen att påbörja snabbspår kommer förhoppningsvis kunna få jobb de är lämpade för. Och antalet som kan gå snabbspåren har ökat den senaste tiden, så framöver kan det bli fler som får den möjligheten att få ett jobb.
Man ska inte avfärda snabbspåren. De ger en väg till arbete som passar ens kompetens. Eftersom de utformas tillsammans med arbetsmarknadens parter och riktar sig till de nyanlända invandrare som har samma specifika yrkesbakgrund, så gör de att flera tusen personer kan arbeta med mer kvalificerade yrken ganska snabbt efter att de kommit till Sverige.
Men snabbspåren räcker inte. 3 450 personer är inte i närheten av vad som behövs. I dag är nästan fyrahundratusen personer arbetslösa, varav hälften är invandrade. Ytterligare nästan hundratusen väntar på att få besked om sin asylansökan.
De här utsatta grupperna får det svårare och svårare att komma in på arbetsmarknaden, trots att vi är mitt inne i en högkonjunktur. Samtidigt som arbetslösheten i april var under tre procent för inrikes födda mellan 25 och 74 år, så är den 17 procent för inrikes födda ungdomar, 15 procent för utrikes födda mellan 25 och 74 år och hela 37 procent för utrikes födda ungdomar. De grupper som redan står långt från arbetsmarknaden – invandrare, ungdomar, långtidssjukskrivna, funktionsnedsatta – glider bara längre och längre ifrån.
Det är en ohållbar situation. För de som stängs ute och förlorar den möjlighet till egenmakt som ett riktigt jobb ger. Men också för samhället som helhet, där färre behöver försörja fler om stora grupper står utanför. Det kommer att behövas stora förändringar av politiken för att fler ska kunna få ett jobb.
Det måste finnas fungerande svenskundervisning. Yrkesutbildningarna måste stärkas. Det måste bli lättare att starta ett eget företag. Och det måste bli både billigare och enklare att anställa någon.
Snabbspåren är en bra bonus som kan göra vägen till jobb lite kortare för flera grupper. Men de kan inte vara ett flaggskepp.
Caspian Rehbinder