”De ville låsa in mig i källaren och skicka mig på slakt”. En av de mjölkbönder och djurhållare som utsätts för hat och hot berättar för DN (11/4) om hur extrema grupperingar påverkar deras vardag som företagare. Hotbilderna påverkar tryggheten, de påverkar hur djurhållaren bedömer företagandets faror i vardagen. Och det är delvis detta som hoten och hatet ofta syftar till, att störa och förstöra för en av Sveriges försörjningskraft så viktiga näringsgrenar, lantbruk och djurhållning.
Sverige har ett av världens mest hållbara jordbruk. Svenska bönder följer en strikt och noggrann djurskyddslagstiftning, tar ett stort ansvar för att minimera användningen av antibiotika såväl som verksamhetens klimat- och miljöpåverkan.
Ändå är det så att var fjärde lantbrukare känner sig orolig för att bli utsatt för brott, för attacker från grupperingar drivna av hat mot bönder och djurhållare. Var sjunde lantbrukare är till och med rädd att berätta att han eller hon är djurägare, visar en undersökning som Lantbrukarnas riksförbund har låtit göra.
Det handlar inte ”bara” om hot och hat, utan även om hot som det görs allvar av. Där våldsbejakande aktivister ger sig på egendom och skadar djurhållarens verksamhet, ibland utförs även fysiska attacker mot lantbrukarna själva och deras närstående.
Extremisterna må vara en liten klick, men även ett fåtal kan åstadkomma stora skador mot en enskild verksamhet.
Mjölkbönder, djuruppfödare och andra som vill bidra till samtal och dialog om djurskydd och andra delar av den egna verksamheten, finner sig alltför ofta nedkastade i ett träsk av hatiska kommentarer och trakasserier. Den våldsbejakande extremism som ger sig på lantbruksföretag är inget som uppstått med Internets tillkomst, men utrymmet för hat och gråzonerna för trakasserier på sociala medier har bidragit till att hotbilderna har växt.
LRF:s ordförande Palle Borgström kräver därför i en debattartikel (AB 9/4) att lagstiftningen som ska skydda djurhållarna från angrepp skärps. De gråzoner som uppstår som en följd av att verksamheten sker utanför av samhället planlagda områden måste bli svårare att använda i destruktiva syften. Lagar som demonstrationsrätt och allemansrätt är värdefulla för alla medborgare, men dessa friheter är inte tänkta som skyddande mantlar för den som vill hota, skrämma och skada andra.
Alla har rätt att känna sig trygga på sina arbetsplatser. På industrigolven, på kontoren, i ladugårdarna, på åker, äng och skogsmark. Vi har avtal, lagar och rättsvårdande myndigheter som ska bidra till att garantera den säkerheten för företagare såväl som anställda. Polisen behöver ges bättre förutsättningar att gripa in. Det räcker inte med att hot och trakasserier kan anmälas om inte det finns tillräckligt kännbara påföljder, att ärendena prioriteras och att förövare faktiskt kan ställas till svars och fällas.