Invånarna blir fler. Nyköpings kommuns styrande vill bygga fler stora skolenheter i huvudorten. Det öppnar över tid för färre men större kommunala skolor i stadsmiljö jämfört med i dag. En stor framtida F-6-skola i Rosvallaområdet, exempelvis, kan ge utrymme att lägga ned de mindre, näraliggande Rosenkällaskolan och Stenkullaskolan. Om/när elevtalen viker eller resurserna minskar prioriteras ofta de rymligaste lokalerna.
Hur många individer kan man klämma in på samma plats? Frågan är relevant, oavsett driftsform. Det är ju inte enbart kommunala skolor som samlar många barn på en enda plats. Så gör även många friskolor.
Stort är inte alltid rätt. I första hand är det undervisningsgruppens storlek som ska beaktas. Att hålla nere antalet elever per lärare på samma yta, är en nyckel till långsiktigt bättre elevprestationer. På samma sätt som kompetenta lärare, god ordning och arbetsmiljö också är det.
En stor skola, med många klassrum på samma plats, ger kommuner eller friskoleägare möjligheter att begränsa lokalkostnader per elev och anställd. På en stor skola går det att flytta runt lärarresurser utan att behöva beordra anställda att arbeta på annan plats eller ort. Betydligt svårare att bedöma är om den stora skolan gör skoltiden bättre eller sämre för eleverna, eller arbetsmiljön för personalen.
I Nyköping spelar den kommunala ordningen på högstadienivå – Nyköpingsmodellen – också in. Tanken med att samla många elever på en plats är att aktivt blanda barn från olika bostadsområden och hemmiljöer, allt för att minimera risken att få segregerade skolenheter. I en skola där få eller inga elever har svenska som modersmål, exempelvis, kan språkutveckling, kunskaper i svenska och i andra ämnen påverkas negativt.
Samtidigt finns det skäl att höja ett varningens finger för att se den stora skolan med massor av elever som svaret på alla utmaningar. Ju fler som samlas på en plats, desto större kan svårigheterna att skapa sunda arbetsmiljöer bli. Lite stök kan snabbt bli mycket stök. Ljudnivåer spelar stor roll, det vet såväl lärare som elever och föräldrar. Inte bara i klassrummet utan också i andra gemensamma miljöer där många rör sig samtidigt.
Är det lättare att hålla koll på ett femtiotal elever på rast eller ett femhundratal? Det går inte att bygga storskolor utan en tydlig plan för hur ordning, trygghet och säkerhet ska garanteras i alla utrymmen, för alla elever. Åldersskillnaderna spelar in. Högstadieelever har vissa behov, förskoleklassbarn andra. Störningsmoment och risker skiftar.
Alla barn passar inte i alla miljöer. För några kan trygghet finnas i det lilla, det nära, det småskaliga. Det är nyttigt med alternativ. Fördelarna med den valfrihet som råder – och som tyvärr hotas om vänsterkrafterna i politiken får större utrymme – är att den öppnar för utmanare som vill erbjuda mindre skolenheter med färre elever.