De fyra Alliansledarna besökte i tisdags en vårdcentral i Uppsala för att presentera sin reformagenda för vården. Det är välbehövliga förslag som står i stark kontrast till de senaste rödgröna åren av ökade vårdköer. Socialdemokraterna tycks evigt tro att deras politik är den mest vårdvänliga, trots verklighetens bistra sanning.
För när valet handlar om allt som Socialdemokraterna inte vill tala om finns det plötsligt en välfärd att rädda. Även om Socialdemokraterna inte lyckats göra det de senaste åren, vill de be om möjligheten att testa igen. Nåväl – när verkligheten inte kan intyga om partiets fantastiskhet måste någon annan aktör få agera syndabock. Löfven har insett att en politisk debatt om vårdkvalitet är dömd att misslyckas, därav är det bättre att byta ämne. Det är enklare att kritisera hårt arbetande, privata vårdaktörer än att som regering ta ansvar för sina egna misslyckanden.
Det är tydligt att Sverige behöver ett ansvarstagande regeringsalternativ som fokuserar på lösningar, i stället för att peka finger på de vårdaktörer som faktiskt för Sveriges sjukvård framåt. Därför var Alliansens reformpaket ett uppiggande inslag i en annars skrämmande låg, men viktig debatt om välfärdens viktigaste uppgift. Lööf ville bland annat lägga extra pengar på att korta vårdköerna till psykiatrin.
Folkhälsomyndigheten har tidigare i år presenterat sin rapport om varför den psykiska ohälsan har ökat bland barn och unga sedan 1985. Den psykiska ohälsan har ökat markant sedan mitten av 1980-talet och den negativa utvecklingen tycks inte vända. Orsakerna bakom ökningen är delad. Folkhälsomyndigheten pekar ut en bristfällig skola och ungas medvetande om högre krav på arbetsmarknaden som möjliga på faktorer till ökningen. Slutsatsen är att skolan måste stärkas och förbättras för att minska ungas ohälsa. Bättre skolresultat skulle även kunna minska ungas oro inför att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är en faktor som alla politiska partier bör ta in i beräkningen.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga är en av våra största samhällsutmaningar. Det är en fråga som är allt för viktig för att inte hanteras över blockgränserna, även om en Alliansregering skulle komma till stånd. Liksom andra specifika områden bör barn och ungas psykiska hälsa vara tillräckligt angeläget för att generera blocköverskridande reformer. Nästkommande mandatperiod kommer bli ett parlamentariskt pussel, men våra barn ska inte behöva lida när de vuxna misslyckas med att sätta ihop pusselbitarna. Alliansens reformer visar att vi är en god bit på vägen, men ännu är inte i mål. Skolan och vården behöver utvecklas tillsammans för att skapa en handlingskraftig psykiatri, och detta helst igår. Låt oss hoppas att frågan inte faller mellan stolarna i det politiska käbblet.