Moderaterna i Nyköping säger ett bestämt nej till en ”jätteskola” vid Rosvalla för elever från sex till tolv år (SN 14/8). Ordvalet är tillspetsat. Vad som är en stor skola, mindre stor skola eller en jättestor skola kan diskuteras. I Alliansens gemensamma program för Nyköping formuleras det i stället som att skolan ska ”utvecklas med flera mindre skolor i stället för ett fåtal storskolor”. I Nyköping är Alliansen i opposition och kritiken mot den planerade Rosvalla-skolan bygger på att den skulle kunna bli nästan dubbelt så stor som dagens största för de sju första skolåren, Långbergsskolan med 400 elever (SN 1/6). Om det sedan blir 700 elever eller färre som ska placeras i den nya skolan får vi väl se.
Debatten om skolornas storlek är inte ny. Den hade vi redan i fjol när förstudien till den nya skolan klubbades i fullmäktige men skiljelinjerna kvarstår mellan rödgrönt och Allians.
Inte långt ifrån Rosvalla ligger Nyköpings högstadium. För högstadieelever är det inte lika känsligt med en större skola med många i rörelse som det är för yngre. Däremot är det förstås så att tre mindre skolor togs bort för att skapa den nya stora skolan. Det är den effekten som gör att inte minst ett parti som Centerpartiet oroas för att storskaligheten ska bli normgivande i den kommunala skolorganisationen – och inte minst påverka landsbygdsskolornas vara eller inte vara. Och mindre stadsdelsskolor i området runt Rosvalla – exempelvis Rosenkällaskolan och Stenkullaskolan skulle kunna bli enkla byten om utbudet ska anpassas till färre elever och/eller större skolor.
Men Nyköping växer för tillfället, behovet av skolor likaså. Frågan är hur skolorganisationen bör växa. Stordriftslogiken ligger ständigt nära till hands, eftersom risken är att flera mindre enheter blir dyrare. Om något kostar mer, då måste det snålas någon annanstans i kommunekonomin.
Var går då gränsen mellan stort och litet? Den slutsatsen bör variera med elevernas ålder. Det är klokt att ha små och nära skolmiljöer för de yngsta eleverna, 400 är hyfsat stort för detta. Å andra sidan är det fullt möjligt, om än mastigt, med det kommunala högstadiets cirka 1 200 elever. Och ännu större gymnasieskolor än så är det i princip inget parti i kommunen som försöker motverka.
Det är förstås bara bra, vilket Allianspartierna gärna lyfter fram, om fristående aktörer också bidrar med många mindre, välfungerande skolor. Fast än så länge är det ont om sådana utmanare, framför allt vad gäller förskoleklass upp till årskurs tre. Ambitionerna som Alliansen för fram, att tänka stort om småskalighet är lovvärda. Om Alliansen får chans att bilda ny majoritet efter valet, då måste de fyra partierna leverera ett mer betydligt precist svar på hur den kommunalt drivna skolan, byggd på fler mindre enheter, ska organiseras. Hur kan flera mindre enheter vara bättre än få stora, för att alla elever ska få bästa möjliga tillgång till kunskapsutveckling?