Terrorism har stundvis benämnts som den fattiges vapen. Vem och vilka som anses vara terrorister brukar vara den vinnande historieskrivarens uppgift, ty terrorismen är ett omstritt begrepp liksom fenomen. Den enes terrorist är den andres frihetskämpe. Ett av nutidens färskaste exempel är vinnaren av Nobels Fredspris, Nelson Mandela som fram till 2008 var stämplad som terrorist av USA.
Den 13 februari inleds rättegången mot Rahkmat Akilov som både erkänt till terrorbrott och mordförsök. Bevisen är entydiga, vilket bäddar för en dom till Akilovs nackdel. Gärningsmannens mål var inte att överleva attacken, utan att stryka med i en självromantiserande martyrdöd. Att han erkänt kan tyckas underligt, då terrorister sällan vill se sina dåd för vad det är. Vill Akilov verkligen skriva under på den etiketten?
Det är omöjligt att i sin helhet förstå hans syfte, utöver den uppenbart islamistiska grunden. Enligt svensk lag har en person gjort sig skyldig till terroristbrott om dådet exempelvis skett med avsikt att injaga allvarlig fruktan hos befolkningen. Det har han utan tvekan gjort mot de som var i Stockholmen under tiden för attacken. Hela Sverige skakades om av det kollektiva traumat som satt spår i politik och minne. Allt fler är numera på sin vakt i stora folksamlingar. Svenskar har blivit mer medvetna om riskerna runt omkring oss. Fler efterfrågar större säkerhets- och trygghetsåtgärder mot terrorn. Akilovs arv lever vidare inom oss alla.
Terrorns förmåga att ingjuta skräck ligger i dess oförutsägbarhet, vilket också gör det fascinerande. Terrorhandlingar har existentiella konsekvenser, precis samma effekt som en trafikolycka. Akilov körde över människor med en lastbil. Det är inte första gången som människor dör av att bli påkörda, men det är inte det som främst skrämmer folk. Trafikolyckor sker varje dag och skördar fler liv än vad terrordåd någonsin har gjort. Det är inte medlet som skrämmer, utan avsikterna.
En olycka saknar antagonistiska motiv, medan ett mord sker med uppsåt. Akilovs uppsåt skedde i Daeshs namn och bör ses som en politisk attack mot vårt samhälle. De mördade individerna blev endast hans medel för sin blodiga påverkanskampanj. Akilovs handlingar skrämmer oss både existentiellt och politiskt. De lemlästade kropparna är inte bara en symbol för mördandet, utan också det ständiga hotet mot vår frihet. Terroristernas syfte är inte bara att döda, utan att förändra strukturerna i samhället. Terrorhotet har därmed två ansikten: genom död ska de förändra de levande.
Till syvende och sist är vi tillbaka på ruta ett. Skräck, oro och hot används för att påverka någon i (o)önskad riktning. Den eviga konflikten mellan människor syns i politik, krig och terrorattentat. Akilovs handlingar blev en milstolpe i det svenska medvetandet, men med all säkerhet bara början på ett nytt kapitel. Kriget mot terrorn har fått nytt liv i Sverige.
Linnea Hylén