Är det en sak som kännetecknat regeringen sedan sommarens stora säkerhetsskandal vid Transportstyrelsen så är det tystnad. Varje svar har medier, opinion och opposition närmast fått tvinga ur regeringskansliet.
Även om detta inte nämnvärt har påverkat opinionen är ämnet angeläget, ur såväl statens som samhällets intresse. Haveriet spelar roll; regeringen reagerade inte när en myndighet meddelade att den tänkte bryta mot lagen.
Säkerhetspolitik är för viktigt att göra partipolitik av sägs gärna från regeringshåll. Så är det. Därför backade nyligen Centerpartiet och Liberalerna från misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist. Vad säger man då när regeringen själv väljer att skydda partiets intressen hellre än att bejaka en skälig granskning?
I onsdags publicerade Dagens Nyheter (4/10) några frågor som tidningen under två månaders tid har försökt att få handelsminister Ann Linde (S) att svara på med anledning av skandalen. Tystnaden är strategiskt vald.
Linde vet att marken under henne är bräcklig. Sannolikt bär den inte längre än till en seriös granskning i Konstitutionsutskottet (KU). I egenskap av Anders Ygemans statssekreterare fick Linde tidigt vetskap om det som pågick på Transportstyrelsen. Just det som har fått generaldirektören avskedad och två ansvariga ministrar sparkade.
Exakt vad som drev fram regeringshaveriet är inte klart, KU kan möjligen ge fler detaljer. Men det är ingen rättegång. Det finns inget straff för att glida på sanningar som ingen kan dubbelkolla. Medierna har goda skäl att granska haveriet närmare.
KU-granskningen är ingalunda ett frikort från att svara på frågor från medier. Minns upprördheten när Nuon-affären plågade den föregående regeringen, framför allt den tidigare näringsministern Maud Olofsson (C) och dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Ett affärsmässigt uselt köp från statliga Vattenfalls sida blev ett minus för Alliansen.
Den nuvarande skandalen handlar om att säkerhetsklassade uppgifter framför allt har hanterats på ett olagligt sätt. Utan att regeringskansliet ingrep. I två månader har DN försökt få ställa frågor till Linde om hennes roll som statssekreterare under den största säkerhetsskandalen sedan Kalla krigets spionaffärer. Vad Linde än svarar riskerar det att göra läget värre för regeringen och statsminister Stefan Löfven, som envist hävdat att han visste noll om detta fram till i december förra året.
Lindes tystnad tjänar regeringens och partiets intressen, inte medborgarnas. Hon var den första på regeringskansliet som fick kunskap när Säpo i september 2015 slog larm om riskerna med Transportstyrelsens agerande. Hennes pressekreterare meddelade nyligen DN att det inte känns som att en sådan intervju är aktuell, men kanske om några månader. Detta är maktfullkomlighet i all sin skamlösa arrogans.
Regeringen känner inget behov av närmare granskning. Tro tusan det. Så går partipolitik före Sveriges intressen.