Sveriges migrationspolitik har den senaste mandatperioden varit något av ett känsligt område för de flesta partierna sedan den stora flyktingströmmen 2015. Oavsett hur hårda tag vissa har krävt så har Sverigedemokraterna vuxit och migrationsfrågan har blivit oerhört polariserad, inte minst när det kommer till utvisningarna till Afghanistan.
Just utvisningarna och avvisningarna till Afghanistan har blivit något av ett politiskt slagträ. Runt frågan cirkulerar partier, organisationer och asylsökande. Det parti eller den politiker som nu tar ställning för asylrätten kan snarare förvänta sig att bli häcklad men det är en komplex fråga som kräver klarhet. När lagförslaget om att ge de 9000 ensamkommande ungdomarna amnesti utbröt det i stället en hätsk debatt där Centerpartiet, som inte röstade som resten av alliansen, fick höra att C förstörde allt samarbete och fokus hamnade istället på ett partis agerande i stället för en diskussion om varför lagen ens låg på bordet. Varför har vi hamnat där vi har hamnat? Handlar det om att de 9 000 ensamkommande har fått sina asylärenden prövade som vuxna på grund av långa handläggningstider? Absolut. Men det handlar också om landet de påstår sig söka asyl ifrån. Ett land där det just nu sker en ökning av våldet utan en tillstymmelse till diskussion utan från politikernas håll är det tyst.
Varför är det så angeläget att fortsätta avvisa och utvisa till Afghanistan även om situationen aktivt förvärras? Är det för att Migrationsverket och politikerna känner att de inte kan backa, nu när de försvarat utvisningarna så hårt? Migrationsverket har mer än en gång med rättschefen Fredrik Beijer i spetsen försvarat sina beslut om att utvisa till Afghanistan och menar att det inte är lika oroligt i hela Afghanistan. Det är förvisso sant, men det betyder inte att ”inte lika oroligt” är lugnt. I huvudstaden Kabul har det bitvis varit så oroligt att personal från ambassaderna inte ens kunde ta sig ut till flygplatserna för att möta de som skickas tillbaka. Under onsdagen var det ett ännu bombdåd utfört av en självmordsbombare. Resultat är hittills ett tiotal döda och lika många skadade. Men ingen verkar vilja vara det parti som beviljar uppehållstillstånd åt ännu fler afghaner, liksom att ingen regering verkar vilja styra över det migrationsverk som är mer generöst i sin tolkning. Det drabbar tyvärr de som tar sig hit för att söka asyl.
Kanske är det just för att migrationsfrågan är så känslig, där partierna som drivit på för en mer fri invandring håller tyst för att inte göra som Miljöpartiet och eventuellt krascha totalt under regeringsbildningen. Ingen vill lova för mycket inför ett val och ingen vill ta ansvar för Migrationsverket.
En förändring måste ske, och detta utan att det blir en stor politisk debatt eller för den delen ett politiskt slagträ. Vi kan inte ha en politisk stolthet eller feghet i frågor som rör människor.
Elin Larsson