När som helst kan en oväntad kris komma. Då är det viktigt att regeringen har en fungerande krisberedskap på plats. Tyvärr är den i dag bristande – på grund av aktiva val från den sittande regeringen. Det innebär att gamla misstag riskerar att upprepas. De senaste veckorna har Transportstyrelsens it-haveri fyllt nyhetsflödena. Vi vet fortfarande inte – och kommer kanske aldrig att få veta – vilka konsekvenser den undermåliga kontrollen över säkerhetsklassad information får.
Men den taffliga hanteringen av haveriet på regeringskansliet understryker vikten av ett välorganiserat regeringskansli som kan samordna information när kriser uppstår. Vi vet inte hur nästa kris ser ut, men vi vet att de uppstår. I veckan har SMHI varnat för att det är stor risk för skogsbrand i Sörmland. Och när som helst kan det komma en kris man inte kunnat förutse – som ett Estonia, en diskoteksbrand eller en tsunami.
Man kan förstås inte förebygga eller förutse alla möjliga katastrofer. Däremot kan man bygga upp sin krisberedskap och bli bättre på att reagera rätt. I hanteringen av tsunamin i december 2004 blev det tydligt att den beredskapen var svag. Man tillsatte en katastrofkommission för att utvärdera krishanteringen i regeringen som konstaterade att den grundläggande bristen i statsförvaltningens organisation var avsaknaden av en fungerande organisation för krishantering. Kommissionen skrev i sin utredning (Dagens Nyheter, 2/8) att Sverige behöver en statsminister som tar ansvar för att förvaltningen kan fungera även i svåra situationer. Det är en självklarhet, oavsett vilka partier som regerar. Oavsett om nästa kris är en dataläcka, en skogsbrand, ett terrordåd eller någonting annat, så måste det finnas en stark krisberedskap. Regeringens organisation i de här frågorna är för viktiga för att flyttas bort från den mest centrala placeringen. Stefan Löfven har tagit beslut om att försämra krisberedskapen. Nu borde han återställa det till vad katastrofkommissionen föreslog.
Caspian Rehbinder