Med ett värdigt och rakt avslutande tal meddelade Moderatledaren Anna Kinberg Batra sin avgång. Den som har fått så mycket kritik för partiets kräftgång har nu lämnat rodret. Men som Ulf Kristersson, den ekonomisk-politiske talespersonen formulerade det: ”Våra bekymmer varken börjar eller slutar med Anna”. Moderaternas problem kvarstår.
Kinberg Batras besked att får två omedelbara konsekvenser. Hennes eget parti står ledarlöst medan Centerns Annie Lööf får ställa sig i spetsen för Alliansen. Hon kan utan bekymmer försvara de idéer, värderingar och sakpolitiska analyser som formar det mest kompletta alternativet till dagens regering. Det kräver dock att Moderaterna följer sin nu avgångna partiledares råd och håller fast vid vänskaper och gynnsamma samarbeten.
Är nästa M-ledare redo att försvara Alliansen? Det går förvisso att driva regering på minsta möjliga tillit, vilket vi ser i nuläget, men det inget att bygga framtidsvisioner på.
Moderaterna behöver sluta flacka med blicken och bestämma sig för hur partiet vill forma Sverige till något bättre. Anna Kinberg Batras största misstag var hur hon kommunicerade förändringen i synen på hur Sverigedemokraternas folkvalda skulle bemötas. Det som var tänkt som ett maktpragmatiskt besked togs emot som en suddig samarbetsinvit – och blev en käftsmäll mot oförberedda Allianskollegor.
En viktig detalj i det interna upproret mot Kinberg Batra är att detta har sin kärna i huvudstadsområdet, där partiet har tagit rejält med stryk sedan i januari. Det lär påverka hur nästa partiledare matchas fram och vilka krav som hamnar i fokus. Efterträdaren får i stort ärva den politik som partiet har tänkt sig att gå till val med under Kinberg Batra. Utrymmet för stora omsvängningar inför valrörelsen finns inte.
Nästa M-ledare måste kunna manövrera med tydlighet redan under höstens budgetbehandling. Om inte partiet har fart under fötterna kan de besked som redan har kommunicerats med Alliansen om misstroenden och stopp för skadliga skatter hamna i osäker dager.
En lärdom att dra av Kinberg Batras partiledarskap är följdande: Att ge efter för de krafter som vill fläska på med en SD-doftande retorik, samtidigt som man värnar en Allians med starka liberala inslag, är väldigt svårt.
Moderatväljarna behöver känna igen sitt parti. Återgången till mer traditionell försvarspolitik och migrationspolitik bör ses ur detta perspektiv, men det finns också rågångar mot den råa populistretoriken att hålla på.
Moderaterna behöver Alliansen, men dörren till SD kommer trots det inte att kunna stängas.
Nästa Moderatledares valbudskap lär därför bli en något mer ödmjuk variant på det som Socialdemokraterna alltid upprepar. Något i stil med följande: ”Vi går till val för att säkra en Alliansregering, men går inte det får vi sondera förutsättningarna att få igenom vår politik på annat sätt”. Sådant kan lugna den moderata bolagsstämman mer än vi anar.