Julens dagar står för dörren, hemmet är redo för en sista hejdundrande tid av gemenskap innan det gamla året lämnar, böjt av sina bördor, och det nya, oprövade men otåliga sveper in med många kulörta lyktor.
Räven raskar över isen. Stjärnan i fjärran glänser över sjö och strand. Tusen juleljus tändas. Det närmar sig natt, här såväl som över Judaland.
Granen står så grön och grann i stugan. Det har bakats för stora, det har bakats för små. Men det är något som inte stämmer. Det råder en oro i jullandskapet. Inget är sig likt, mer än att tiden går.
Jultomten har inte fått förnyat förtroende. Han som så ofta påstått sig vara alla goda gåvors givare, har inte lyckats övertyga att han är bäst lämpad längre för uppdraget. En annan lika tomtig tomte står och stampar i farstun, men inte heller den glädjespridaren har lyckats övertyga det nyformade storhushållet om att han får med sig julens anda på rätt sätt – och i rätt sällskap.
Den nyligen utsedda tomteutnämnaren – trots sin nyktra uppsyn och charmiga östgötska – har inte fått stöd för sina kandidater. Ett par andra av familjemedlemmarna som under hösten har samlats allt närmare värmen och dofterna från glöggrytan, säger att det egentligen vore dags för en kvinna i stället.
De båda huvudkandidaterna till jultomteuppdraget fnyser åt tanken. Det räcker inte att vara kaxig och stursk, man måste ha lite omfång också, argumenterar de med en överraskande ton av enighet och samsyn.
Utanför kyler det på, snön ligger djup på taken och hela pressen är vaken. Har trollen tagit över? Vad händer nu med alla gåvor? Får vi en lapp i brevlådan där det står att tomten försökte nå dig men utan att lyckas och att vi får hämta våra klappar nästa ordinarie vardag?
Ett tag fanns en oro över att det bara skulle bli klappar i grått omslagspapper, mestadels repriser från föregående julkalas. Men det visade sig att det gick att få till ett beslut om nya klappar, även om en del av hushållet klagade högljutt över att dessa var för hårda och inte vad de hade på sin önskelista. Att röda snören byttes ut mot blå.
Utnämnaren samlar sina kandidater. Ingen vill köpa tomten i säcken, men nog borde det gå att få till en riktig tomtejul ändå? Låt inte trollen vinna! Klappar kräver konstruktivitet och kompromisser.
Så det tisslas och tasslas. Mandel- och russinskålar fylls på. Eftersom det låter rätt läbbigt när det sörplas så enas familjen om att undvika sådant. Tomteutnämnaren nickar, ett litet steg mot samsyn. Det muttras och mumlas.
Månen vandrar sina tysta ban, snön ligger djup på fur och gran. Men så: storfamiljen reser sig som på kommando. Tar i hand. Det nickas och blinkas. Julhelgen har gjorts till undantag. Alla som vill får vara tomte och dela ut sina klappar till de andra. Det är ju, åtminstone under julen, saligare att giva än att taga.
God jul tillönskas alla våra läsare!