Den amerikanske försvarsministern James Mattis avgång sänder oroväckande signaler om ett USA som förlorar sin blick i väster, och enbart väljer att se det säkerhetspolitiska hotet på andra sidan Stilla havet.
Det har länge varit uppenbart att president Donald Trump helst har velat titta åt annat håll när Ryssland har förstärkt sina positioner, invaderat och hotat demokratiska grannländer. Däremot har Trump varit desto mer tydlig i sin kritik av Kina. Det må mest ha handlat om en handelsbalans som missgynnar USA, men bortom detta finns en större oro. För ett totalitärt och intolerant Kina som använder landets företag i utrikespolitiska syften, där gränserna mellan företagande och staten är borta. Kina må ha bejakat marknadsekonomin, men då mer som verktyg i det globala maktspelet. Nyligen kom uppgifter om hur EU-diplomater (SVT 19/12) under en längre tid har avlyssnats, något som kunde kopplas till den kinesiska armén och regeringen. Vid ett flertal tillfällen under 2018 har cybelsäkerhetsaktörer varnat för hur kommunikationsteknik från Kina – i allt från mobiltelefoner till internetkommunikation – nyttjas som spionverktyg. Såväl stats- som företagshemligheter anses vara i riskzonen.
Det är inte bara USA som har svårt att använda split vision i den globala säkerhetspolitiken. Att ha koll på flera hot samtidigt och särskilt på totalitära aktörer med kärnvapen, är en absolut nödvändighet. Medan Europa har försökt motverka det auktoritära Rysslands idoga försök att underminera säkerhetsordningen i Europa och dess närområde, har uppmärksamheten på den kinesiska diktaturen varit svagare.
Det finns en uppenbar fara i att bara titta åt ett håll. Där USA i dag bara verkar se Kina, måste amerikanerna återupptäcka faran med ett kärnvapenskramlande Ryssland som invaderat och ockuperat delar av Ukraina och Georgien. Kampen mot islamistisk terror behöver kombineras med ett styvnackat motstånd mot mer traditionella diktaturers försök att skrämma och kuva andra stater. EU-staterna, däribland Sverige, måste se hur den kinesiska diktaturens påverkanskampanjer samverkar med säkerhetspolitiska positioneringar. Kinas försök att sätta press på omvärlden, politiskt såväl som ekonomiskt, och inte minst tysta välförtjänt kritik mot enpartistatens förtryck, måste synliggöras.
För att världen ska utvecklas i rätt riktning, då krävs att demokrati, med välfungerande rättsstat och individuella fri- och rättigheter, sprids till fler länder i världen. Världens demokratier måste hålla fast vid en gemensam uppfattning om vad som blir följden om diktaturer och hårdföra totalitära regimer får allt mer att säga till om globalt sett. En tidigare välfungerande transatlantisk allians av fria demokratier utsätts i nutiden för sina hårdaste prövningar på decennier och många västländer plågas av polariserad debatt och växande antidemokratiska strömningar. Hoten är på allvar, riskerna enorma. Inte minst USA och EU måste samverka mer och bättre än i dag.