Enligt Kerstin Sjöberg som är ordförande i Polisförbundet Öst är orsaken till att antalet poliser minskar inte besparingar utan på att många väljer att sluta:
– Poliser med några års yttre tjänst är attraktiva på arbetsmarknaden, säger hon.
– De får lätt andra jobb, till exempel inom statliga verk som Migrationsverket och Försäkringskassan. Men också näringslivet är intresserat. Det är jobb med betydligt högre löner och bättre arbetsvillkor. Samtidigt fylls inte platserna på landets tre polisskolor.
Kerstin Sjöberg säger att en polis med 30 år i tjänst har en lön på cirka 30 000–32 000 kronor i månaden. Arbetet innebär ofta tre- eller tvåskift, något som påverkar livspusslet och orken. Jobbet ställer också tuffa krav. Poliser är ständigt utsatta för risker – som nu till exempel skjutningar – de får uppleva hot och möta andra människors lidande.
Polisfacket framhåller att poliser är en nyckelfaktor för ett tryggt samhälle, och att otryggheten ökar när de blir färre. Människor måste veta att poliser kommer när de ringer, och att brott utreds och klaras upp. Samtidigt påverkar polisbristen de som är yrkesaktiva i dag. Personalbrist gör en redan tuff arbetssituation ännu tuffare.
– Vakanser innebär att många måste jobba mer än sin ordinarie arbetstid eftersom det inte finns folk. Det leder till sjukskrivningar. Resursbrist går också ut över nödvändig träning och vidareutbildning, inte minst för poliser som är nya i yrket.
– Man ska också komma ihåg att poliser jobbar mot tredje man, människor ute i samhället. Många känner sig otillräckliga, också på utredningssidan när högarna växer på grund av tidsbrist. När de inte orkar länge söker de sig ifrån yrket. Det blir en ond cirkel.
För att komma tillrätta med problemen måste polisyrket uppvärderas, lön och arbetsvillkor måste stå i relation till arbetsinsatser, menar Kerstin Sjöberg.
– Det är jätteviktigt att vi får tillbaka de som lämnat polisen, men också att vi får nya att söka sig till yrket. Vi måste locka med något. Poliser måste få veta sitt värde, de måste få betalt för det arbete de gör. Arbetstider och villkor över huvud taget är också viktiga.
– Ytterst har politikerna ansvaret, allt handlar i grunden om politiska beslut om att släppa mer pengar till myndigheten. Samtidigt måste regionerna vara rädda om den personal de har.