Sveriges mest utskällda chef får nytt jobb av regeringen. På mer än lösa grunder.
Göran Persson, tidigare statsminister och socialdemokratisk maktspelare av rang, liknade utnämningsmakten vid ett stort pussel att lägga. Inte minst när regeringen – eller krasst sagt partiet – skulle fördela topptjänster på allehanda myndigheter och institutioner inför ett osäkert val. Grundresonemanget är att om makten går förlorad behövs förtrogna på strategiskt centrala positioner.
Det är ur detta perspektiv som regeringens senaste drag bör betraktas. Rikspolischefen Dan Eliasson – belastad av stenhård kritik - utses till generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Han får alltså inte sparken, han får nytt jobb.
Kritiken mot Eliasson har varit omfattande och välgrundad. Med hög lön och stor makt följer stort ansvar, även om allt i en krisande organisation inte alltid är ledningens fel. Det blåser hårt på toppen och där är nåd ingen lag. Trots det har Eliasson suttit säkert, uppbackad av regeringen och ansvariga ministrar, och lyfts nu vidare med en klapp på axeln.
Rikspolischefen hade tveklöst fått sparken i höst annars, precis som den sittande regeringen behöver få. Eliassons möjligheter att sitta kvar under så lång tid med så svagt resultat, beror med stor säkerhet på hans socialdemokratiska partitillhörighet. I en tid där antalet poliser minskar, svårigheterna att rekrytera nya är uppenbara och behoven allt större, är det svårt att se andra förklaringar.
Dan Eliassons uppdrag var inte lätt och han hade ändå hyfsade vitsord från mindre S-vänliga sfärer, åtminstone inför sin tid som generaldirektör på Försäkringskassan (2011-2014).
Att genomföra en stor omorganisation är otacksamt och krävande, men resultatet har inte imponerat. Regeringen har varit betydligt mer nöjd än poliskåren. Den senare har närmast präglats av upprorsstämning. Svensk polis har haft ett ledarskap som inte har övertygat de mest direkt berörda.
Det ledarskapet flyttas nu till en säkerhetspolitiskt ytterst central position. Myndigheten MSB kräver en ledning för vår civila beredskap som är stark och smart nog för att få en mängd olika aktörer att forma och förenas i omfattande samverkan. Där ska militära, polisiära och andra samhällsstrategiska behov kopplas samman i handlingskedjor, allt för att stå robust den dag samhällets funktionsförmåga och styrkraft ställs på oväntat hårda prov. Den kravprofilen är helt enkelt oförenlig med Eliassons senaste insats.
Regeringen har redan en ny polischef klar. En tanke, måhända utmanande, vore att söka en myndighetschef med goda kunskaper om det praktiskt polisära såväl som en omvittnat god ledarskapsförmåga. En mindre maktfullkomlig regering hade sedan förankrat sitt val med en bredare del av riksdagen än dagens minoritetsstyre. För verklig långsiktighet och med färre partiegoistiskt formade pusselbitar.