Att införa diverse ineffektiva och problematiska lagar, kontroller och filter för att blocka pornografi på internet fungerar sällan som förespråkarna vill.
Organisationer som lobbar för att svenska kommuner och skolor ska införa ”porrfilter” hörs och syns allt mer. Nyligen var det ”porrfri barndom” som gjorde en PR-push för att tvinga diverse institutioner att införa olika filter eller blockeringar för att förhindra att minderåriga får tag på porr.
Detta är ett knepigt ämne. Att gå till en politiker och kräva att hen ställer sig bakom krav om att rädda de stackars små barnen från våldsporren gör att få folkvalda känner att de kan tacka nej. Genom att säga sig vilja skydda barn och motverka något så hemskt som sexuella övergrepp tycker man ha ett automatiskt moraliskt övertag, där alla som säger emot är onda människor som hatar barn och gillar våldtäkter. Gruppen som är för sådant som porrfilter är därför bred, alltifrån Centerkvinnorna till vänsterfeminister och kristna. Men faktum är att de här förslagen är djupt problematiska och de här organisationerna borde mötas med mer motargument än vad som sker i dag.
Vad gäller porrfilter i skolor, det största problemet med dessa är att de helt enkelt inte fungerar. Det finns inte en fungerande teknik för att blockera en viss typ av hemsidor. I stället får man försöka att blockera vissa bilder, eller sidor där vissa ord används. Det är dock långt ifrån alla av de tusentals porrsidor som kommer fastna i det filtret, och i stället riskerar andra sidor, extremt viktiga för ungdomar att kunna nå från skolan, som RSFL och RFSU, att blockeras. Sexualkunskap och erotik fastnar i samma filter.
Vidare, med dessa krav på inlogg med bank-ID på hemsidor med pornografi är det problematiskt på samma sätt. Hur ska lösningen fungera rent tekniskt? Vilka sidor ska det gälla? Hur ska vi undvika att systemet hackas och informationen läcks? Människors sexuella preferenser kan vara något av det känsligaste vi har. Att exempelvis en person som lever under hedersförtryck letar efter homoerotik är information som kan hota dennas liv.
Inte sällan framför man krav som dessa utifrån felaktiga argument. Påståenden som att ”90 procent av all porr innehåller våld”, att porrkonsumtion ökar risken för övergrepp eller att alla som konsumerar porr ”trappar upp” sin konsumtion är några exempel som saknar solid vetenskaplig grund. Att införa odemokratiska lagar och motivera dessa med skräckpropaganda hjälper inga medborgare, inte heller minderåriga sådana.
Så fort vi diskuterar unga och pornografi blir tonen lätt hysterisk, eftersom vi alla är överens om hur oerhört viktigt det är att skydda minderåriga från sexuella övergrepp. Samtidigt som ingen kan komma ifrån det faktum att även unga är nyfikna och kommer leta information. Detta kombinerat med internets breda tillgänglighet skapar en svår situation. Men lösningen kan inte bli något icke-fungerande filter eller integritetskränkande lag. I stället krävs öppna och ärliga samtal mellan unga och vuxna, samt en tillgång till internet som på ett sunt sätt anpassas till personens mognadsnivå.