Sverige befinner sig sedan flera år i en högkonjunktur pådriven av låga räntor och en stark global ekonomi. När Riksbanken nu skjuter de utlovade räntehöjningarna på framtiden driver det på ekonomin ytterligare, vilket antagligen kommer skjuta nedgången längre fram i tiden. Men tillslut kommer det vända, och desto mer uppblåst ekonomin är när det händer, desto längre riskerar fallet att bli.
Att förutsäga konjunkturen flera år framåt i tiden är ungefär lika lätt som att förutsäga vädret nästa sommar. Antalet faktorer som samverkar är för många, inte minst för oss i Sverige som är helt beroende av handeln med andra länder. Konsekvenserna av en lågkonjunktur, när den än kommer, är desto lättare att peka ut. Stigande arbetslöshet, framför allt i redan utsatta grupper, fallande bostadspriser och minskande skatteintäkter. När det väl sker är det försent att börja fundera på lösningarna.
Det nuvarande budgetsamarbetet i riksdagen bygger på framförhandlade eftergifter till varje parti, så att alla ska ha några konkreta vinster att visa upp för sina väljare. Det är inte en ideal utgångspunkt för att driva igenom impopulära, men nödvändiga, reformer. Som tur är innehåller januariavtalet ett antal områden där de fyra partierna öppnat upp för viktiga reformer som skulle kunna öka vår motståndskraft mot en lågkonjunktur. Det kanske tydligast, tillsammans med reformer av arbets- och bostadsmarknaden, är den utlovade skattereformen.
Idén om en genomgripande skattereform som täpper igen luckorna i skattesystemet och skiftar beskattningen bort från arbete är knappast ny. Men nu finns det för första gången en koalition med möjlighet att få en sådan genom riksdagen. I avtalet spänner man bågen högt. Reformen ska höja sysselsättningen, sänka marginalskatterna och stärka Sveriges konkurrenskraft, samtidigt som klyftorna ska minska och välfärden säkras. För att bara nämna några av de punkter som tas upp. Det kan låta som en omöjlig konstruktion, men bakom varje svepande formulering är det lätt att identifiera ett fåtal specifika reformer.
En enhetlig moms kombinerat med färre undantag i inkomst- och kapitalskatterna skulle kunna finansiera en rejäl sänkning av inkomstskatten för vanligt folk. Kombinerat med utfasade ränteavdrag och någon form av fastighetsskatt skulle fördelningsprofilen antagligen tillfredsställa större delen av det socialdemokratiska partiet, även med avskaffad värnskatt.
Vad har då en skattereform att göra med den kommande lågkonjunkturen? Det mesta. En växande ekonomi med kraftigt stigande löner trumfar lätt både höga och komplicerade skatter, samtidigt som kryphålen i lagstiftningen blir lättare att förbise då skatteinbetalningarna ändå ökar varje år. I en lågkonjunktur är kraven på ett fungerande skattesystem desto högre.
Ska Sverige kunna möta nästa lågkonjunktur lika framgångsrikt som förra gången är det hög tid att sätta igång med reformarbetet. De budgetsamverkande partierna gör klokt i att gräva där de står, och börja med en ordentlig skattereform.