Under våren har Säkerhetspolisens kritiserats för sina tillslag mot islamistiska imamer. Kritikerna menar att Säpo inte har varit tillräckligt "transparenta" i bevisföringen av fallen. Tillslagen har skett med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll - LSU - som Säpo tillämpat mot utlänningar som vistats i Sverige. Lagen omfattar de enligt Säpo klassade individer som anses vara en särskild risk mot rikets säkerhet, vilket innefattar allt från islamister till nazister.
Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg är en av de största kritikerna till lagen. Till Expressen sa hon: "i detta fall är det avsaknad av all rättssäkerhet (...) Man har ingen insyn och samhället har ingen insyn. Domstolen har tillgång till mer info än den berörde och dess försvare". Fortsättningsvis menade Ramberg att risken finns att det uppfattas som åsiktsregistrering av allmänheten (19/5).
Säpos ärenden behandlas alltid under sträng sekretess, vilket minskar allmänhetens insyn i rättsprocessen. Kruxet ligger i verksamhetens natur. Till skillnad från brottsmål hanterade i polisens regi kan Säpo inte redovisa sina bevis i lika stor utsträckning, utan att röja sina källor. Säpo skulle inte kunna avvärja terrordåd om de var tvungna att redovisa sina spaningsmetoder. Säpo måste få agera bakom stängda dörrar om de ska kunna ligga steget före. Om vi vill ha en myndighet som kan kartlägga och ta fast terrorister måste vi acceptera att Säpo inte kan vara fullt transparenta. I detta avseende måste vi prioritera samhällets överlevnad. När det kommer till kritan ser vi att de som tas fast inte är svenska dussinbanditer. Tvärtom är de utländska medborgare som rest till Sverige för att nedmontera vår demokrati. Det om något bör vara skäl nog för att inte få vara kvar i Sverige.