I veckan nominerades Sveriges tidigare arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) till EU-kommissionär för migrations- och inrikesfrågor. Det är ett tungt ansvarsområde som lever upp till statsminister Stefan Löfvens förhoppning om att nästa svenska kommissionär skulle få arbeta med något ”inflytelserikt”. Johansson, som har suttit med i en regering som länge efterfrågat en ny EU-gemensam migrationspolitik, får nu leda det arbetet själv.
Ska Johansson kunna utöva verkligt inflytande i EU-kommissionen måste hon vässa armbågarna. EU-kommissionen är en mäktig institution med ansvar att ta fram ny lagstiftning som berör drygt en halv miljard medborgare. Det är många starka viljor som ska komma överens: flera av Johanssons blivande kollegor är tidigare kommissionärer och premiärministrar som är vana att själva sitta i förarsätet.
Därför måste Johansson först och främst samla en grupp kompetenta, erfarna medarbetare omkring sig. När kommissionärerna träffas varje onsdagsmorgon för att rösta igenom vilka lagförslag man ska gå vidare med är det mesta nämligen avgjort på förhand. Som EU-experten Ylva Nilsson skrev i Expressen (16/8) är det avgörande vem Johansson väljer som sin kabinettschef. Utan en stark högra hand kommer Johansson att vara en lättviktare och bli överkörd av sina kommissionärskollegor.
Innan Johansson kan tillträda väntar också skarpa utfrågningar i Europaparlamentet. Enligt parlamentets regler ska kandidaterna bedömas utefter sin ”generella kompetens, europeiska engagemang och personliga självständighet”. Dessa förhör är ingen picknick i parken. Flera nominerade kommissionärer är redan nu ifrågasatta. En av dem är Johanssons närmast överordnade, greken Margaritis Schinas, som har fått det kritiserade ansvarsområdet ”Skydda vår europeiska livsstil”. Parlamentet har fått tidigare kommissionsordföranden att dra tillbaka nomineringar, och även den här gången menar Centerpartiets Europaparlamentariker Fredrick Federley att någon “kommer definitivt att ryka” (TT 11/9).
Klarar sig Johansson förbi förhören börjar den riktigt stora utmaningen: att få EU:s medlemsländer att enas om en gemensam migrationspolitik. Johanssons mål är, enligt den uppdragsbeskrivning hon fått av Ursula von der Leyen, inget mindre än att återupprätta den fria rörligheten inom Schengenområdet. Förstärka yttre gränskontroller kan gå att enas kring, men hur Johansson ska övertyga länder som Ungern om en gemensam asylpolitik är oklart. Lyckas hon mot all förmodan med det kan det bli en socialdemokrat som till slut avskaffar gränskontrollerna mot Danmark.
Ylva Johansson har gjort en osannolik resa från ung kommunist till EU-kommissionär. Inom svensk politik har hon lång erfarenhet som minister i fem regeringar under tre statsministrar. Att vara svenskt statsråd är inte lätt, men att vara kommissionär med ansvar för EU:s kanske mest konfliktfyllda politikområde blir Ylva Johanssons svåraste prövning hittills.