Arbetskraftsinvandring bidrar med stora värden till Sverige och Södermanland. Regeringen och stödpartierna har lovat att lösa problemet med utländska arbetare som utvisas på grund av petitesser. Det är bra, men regeringen borde inte stanna där.
Sedan 2008 har Sverige ett av de smidigaste systemen för arbetskraftsinvandring i världen. I stället för att myndigheter och byråkrater ska bedöma om en arbetsgivare behöver en till anställd lämnas beslutet nu – helt naturligt – till arbetsgivaren själv. De krav som ställs upp är ganska enkla, i teorin. Den som vill få arbetstillstånd måste ha löner och villkor i linje med kollektivavtal eller branschpraxis i Sverige. Uppfyller man det, då ska man vara välkommen.
I praktiken har det fungerat sämre. De senaste åren har det varit stora problem och mycket uppmärksamhet kring de så kallade kompetensutvisningarna. Hela familjer som jobbat, utbildat sig och levt sina liv i Sverige har kastas ut ur landet på grund av extremt små missar. Någon hade fått 38 kronor för lite i lön, någon annan ett par hundralappar. Någon hade fått jobb via LinkedIn i stället för Arbetsförmedlingen, och någon annan hade tagit ut för lite semester. Allt detta ledde till att de utvisades.
Nu närmar vi oss förhoppningsvis ett slut på de absurda bitarna i det här systemet. I och med nya domar från Migrationsöverdomstolen har det redan blivit bättre, och i Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna står det att kompetensutvisningarna ska upphöra. Det är förstås inte en dag för tidigt.
Men där stannar också ambitionerna. Det står att man ska införa ett ”talangvisum”, men vad det ska lösa för problem är svårt att förstå. Talanger som vill arbeta i Sverige kan redan göra det. Slutligen står det att dagens regler ska värnas. Det är viktigt, inte minst mot bakgrunden att Socialdemokraterna alltid har varit emot arbetskraftsinvandring, trots att den varje år bidrar med miljarder till ekonomin och statskassan.
De problem som både företag och myndigheter själva lyfter som viktigast lyser dock med sin frånvaro. På ett seminarium som tankesmedjan Fores anordnade (12/6) konstaterade Migrationsverket att handläggningstiderna riskerar att öka igen, efter att ha sjunkit från rekordnivåer, Arbetsförmedlingen efterlyste smidigare system för ansökningar och Svenskt Näringsliv ville se bättre information till personer som söker arbetstillstånd. Det låter mindre slagkraftigt än ”talangvisum”, men är frågor som gör skillnad på riktigt.
Södermanland har hittills haft väldigt få arbetskraftsinvandrare, trots att de kan hjälpa företag att växa och producera mer. Det vore välgörande både för Sverige och Södermanland om fler praktiska hinder för arbetskraftsinvandring kunde monteras ner.
Att få bort kompetensutvisningarna är ett bra första steg, men om regeringen inte vågar göra mer för att underlätta arbetskraftsinvandringen kommer fegheten slå mot företag i hela Sverige.