Gnestaborna hyllas lite extra av Naturskyddsföreningen för sitt engagemang och sina insatser för att bistå vilda bin. Det är upplyftande!
En rapport från Naturvårdsverket, Pollinatörer och pollinering i Sverige, från ifjol noterar att en tredjedel av Sveriges 299 vilda biarter finns med på den nationella rödlistan. Utvecklingen för hotade arter beror på en mängd faktorer, men den viktigaste bedöms vara igenväxning av tidigare öppna marker, exempelvis där bete har upphört. Sveriges ängs- och betesmarker har minskat med två tredjedelar sedan sent 1800-tal. Den biologiska mångfalden mår bra om öppna och blomrika marker kan värnas.
Under våren och sommaren har bin och deras förutsättningar fått mycken uppmärksamhet. Alla biarter är inte hotade, men en tredjedel av de vilda biarterna behöver stöttning. Även hösten har blommor. Om du hör något i luften som surrar är det förhoppningsvis en drös med pollinerare på väg till jobbet.
Naturskyddsföreningens arbete med det som organisationen kallar Operation: Rädda bina, är en av många bäckar små för att bidra till en positiv utveckling för vilda bin och andra pollinerare. Till organisationen har det rapporterats in 4 721 vildbihotell, 2 653 blommande ängar och 2 887 bivänliga planteringar. I detta har Gnestaborna varit särskilt flitiga, sett till folkmängd.
I våras berättade även Svenska kyrkan om sina planer för att erbjuda mer av blomsterängar i stället för enbart hårt hållna gräsmattor. Och i ärkesbiskopens trädgård i Uppsala sattes en bikupa på plats, för att visa på behovet av åtgärder för biologisk mångfald.
Den här typen av kampanjer får fäste för att de är konstruktivt inriktade, med enkla åtgärder som många kan utföra. Spika upp ett insektshotell på tomten, värna blomsterytor när man klipper gräset ¬- det är sådant som var och varannan villaägare kan göra. Desto större blir effekterna när stora aktörer, med stora gräsytor till sitt förfogande, hänger på.