Gängkriminaliteten frodas tack vare de stora inkomster och den status det ger. För att komma åt gängen måste deras pengaflöden kapas.
2018 ägde över 300 skjutningar rum i Sverige. 2019 har inte börjat mycket bättre. Explosioner har förekommit i både Malmö och Linköping, och i Stockholm är antalet dödsskjutningar redan nästan lika många som förra året. Skjutningarna är oftast uppgörelser mellan kriminella gäng, men den otrygghet de för med sig är inget boende i utsatta områden bara kan strunta i.
För att vända trenden måste myndigheter, företag och det lokala civilsamhället hjälpas åt att ta tillbaka kontrollen över offentliga utrymmen från kriminella. På sina håll har negativa brotts- och våldsspiraler kunnat brytas, och det finns något att lära från de framgångshistorierna. I Södertälje har stenkastningen mot bussbolaget Nobinas fordon halverats på tre år sedan företaget tog initiativ till dialoger mellan ungdomar och förare för att skapa större förståelse för de senares utsatthet. I Stockholmsförorten Rinkeby har kollektivtrafikbolaget SL:s samarbete med operatören MTR, polisen och andra myndigheter lyckats få den lokala tunnelbanestationens rödlistning hävd. Våldsbrotten och narkotikahandeln har minskat betydligt i Rinkebys centrum på senare tid.
För att mota bort gängen och våldet på längre sikt behövs dock en annan typ av åtgärder. Kriminologer som studerar organiserad brottslighet och poliser som arbetar i utsatta områden är överens om att gängkriminalitet i hög grad handlar om att skaffa sig status och pengar. Brottsförebyggande rådet (Brå) definierar rentav organiserad brottslighet som när kriminella grupper begår brott i syfte att göra vinst. Att jobba förebyggande med ungdomar är också en viktig pusselbit, men för att ta itu med den gängkriminalitet som finns här och nu måste gängens inkomstkällor strypas och deras status tillintetgöras.
För att lyckas med detta behövs samarbete mellan polisen och myndigheter som Försäkringskassan och Skatteverket för att upptäcka bidragsbrott och penningtvätt. Polisens roll blir central eftersom det behövs spaningsarbete för att reda ut vem som egentligen ligger bakom olika ekonomiska fasader. Därefter behöver kriminellas tillgångar utmätas och bidragsutbetalningar stoppas. Man behöver också slå sönder de sociala banden som bär upp gängen. Till exempel skulle möjligheterna till besök i fängelset kunna begränsas och gängkriminella avtjäna sina straff långt från sina hemorter.
Ett känt ”offer” för följ pengarna-metoden var den ökände maffiabossen Al Capone, som satte skräck i Chicago på 1920-talet. Capone dömdes till slut inte för mord, trots att han misstänks ha iscensatt en massaker på Alla hjärtans dag 1929, utan för skattebrott. Det är genom att kartlägga pengaflödena som man kommer åt gängkriminalitetens kärna. Trots att nästan 100 år har förflutit sedan Al Capone spärrades in på fängelseön Alcatraz är strategin som fick honom på fall gångbar än i dag.