Moderaternas påstående att vårbudgeten innebär nedskärningar på polisen är missvisande. Hela rättskedjan behöver mer resurser, och polisen är bara en del av den.
I förrförra veckan, inom loppet av bara några dagar, hittades tre män mördade i Sätra strax söder om Stockholm. Händelsen fick Moderaternas partiledare Ulf Kristersson att skriva ett Facebook-inlägg där han, liksom M:s ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson några dagar tidigare, ondgjorde sig över nedskärningarna på polisen i regeringens vårändringsbudget. “Att spara på polisen är ett hån mot dem som nu fruktar nya skjutningar”, skrev Kristersson.
I själva verket minskas anslaget till Polismyndigheten i vårändringsbudgeten eftersom ansvaret för vissa fångtransporter flyttas från polisen till Kriminalvården. Anslaget är en ren överföring baserat på underlag som myndigheterna själva har lämnat. Det är möjligt att Polismyndigheten hade kunnat få större anslag än vad den faktiskt fick i vårändringsbudgeten, men även med en generös tolkning är Moderaternas nedskärningsretorik överdriven. Det är i alla fall ovärdigt en partiledare som brukar göra skäl för att kalla sig den vuxne i rummet.
Det går inte heller att ensidigt fokusera på polisen när hela rättskedjan är i behov av mer resurser. Om fler ska gripas, åtalas och straffas behöver inte bara antalet poliser bli fler: det behövs också nya åklagare, domare och kriminalvårdare. Till exempel har Kriminalvården behövt anställa 200 nya medarbetare nu när man tar över ett stort antal fångtransporter. Till 2021 behöver myndigheten rekrytera ytterligare 700 medarbetare, och behovet kan bli ännu större om poliserna blir fler. Hela rättskedjan måste växa i takt, annars kommer fler gripanden, åtal och straffskärpningar bara att leda till nya flaskhalsar.
Till saken hör också att det är svårt att skala upp en verksamhet som polisens. Eftersom det tar två och ett halvt år att utbilda nya poliser kommer det att ta tid innan förbättringarna syns. Det är inte heller helt lätt att fylla platserna på utbildningen. Förra hösten ville Polismyndigheten utbilda 800 nya poliser, men hade bara fyllt 663 platser när utbildningen väl dragit igång. Dessutom hade Polismyndigheten över en miljard kronor kvar av sitt anslag i slutet av 2018, och var tvungen att betala tillbaka 300 miljoner till staten. Många av polisens problem är alltså organisatoriska snarare än pengamässiga.
När allt fler väljare efterfrågar tuffare tag mot brottsligheten är det tacksamt som opposition att ropa på mer pengar och fler poliser. En fungerande polispolitik kräver dock en djupare och ärligare analys än så.