Igår fick tiotusentals aspirerande studenter sina antagningsbesked till högskola och universitet. Skratten över att bli antagen till sin drömutbildning kan dock snabbt sättas i halsen. Bara för att du blivit antagen till en utbildning betyder det inte per automatik att du kan påbörja den, oavsett hur mycket du än vill. Det stora kruxet hänger på bostadssituationen.
I en enkätundersökning från SBAB ser vi att bostadsbristen påverkar ungdomar så mycket att 42 procent valt att inte söka en utbildning på grund av att de inte kommer hitta ett boende. Cirka 39 procent har av samma anledning valt att inte söka ett jobb på annan ort, likväl som att 37 procent aktivt tackat nej till en utbildning på grund av bostadsbristen (DN, 10/7). Bristen på förstahandskontrakt till ett korridorsrum eller en studentlägenhet leder till att ungdomar antingen får luta sig mot föräldrarna eller till den snåriga andrahandsmarknaden.
Om du som ung mot förmodan faktiskt sparat ihop till en kontantinsats och har ett vanligt jobb är det ingen garanti för att du får lån till en lägenhet i en storstad. Tvärtom har de höga amorteringskraven lett till att få ensamstående unga med en kontaktinsats och en medelinkomst inte får ett lån beviljat av bankerna.
Samtidigt har byggtakten bromsat in i Sverige. De bostäder som har byggts har varit riktade mot en målgrupp som har större ekonomiska medel än de flesta studenter. Ungdomar ska och bör inte behöva spara ihop till en kontantinsats för att få ett stabilt boende. De ska egentligen inte heller behöva lägga hutlösa summor i andrahandshyra för att ha någonstans att bo i någon månad. Bostadssituationen är och har varit ohållbar under lång tid, och den kommer inte förbättras nämnvärt under de kommande åren. Fler billiga bostäder måste byggas, men tills dess krävs en temporär nödlösning.
Om alla oavsett bakgrund ska få möjlighet att studera sin drömutbildning måste studiemedlen höjas. Regeringen har höjt bidragsdelen med ett par hundralappar per månad, men det gör föga i relation till hyresnivåerna i storstäderna. Fler skulle våga hoppa på en utbildning i en annan stad om de fick möjlighet att ta ett något högre lån än vad som nu erbjuds. Den som studerar heltid med både bidrag och lån får i dagsläget ut 10 676 kronor per månad. Det är på tok för lite om man ska betala en hyra på minst 6000 kronor under den första tiden innan man får ihop tillräckligt med köpoäng till ett studentboende.
En nödlösning för studenterna skulle vara ett tillfälligt högre lån under de första två åren av heltidsstudier, likt det tilläggslån om cirka 4000 kronor som erbjuds till de som jobbat och sedan börjar plugga efter 25 års ålder. Höjningen av lånedelen skulle minska risken för att tvingas tacka nej till sin drömutbildning. Det utökade lånet garanterar att alla studenter oavsett socioekonomisk bakgrund kan ha råd med en till en början dyr, men nödvändig bostad. Det är tid att lånedelen höjs i studiemedlet.