Regeringen, Liberalerna och Centerpartiet vill genomföra en grön skatteväxling på 15 miljarder kronor. Idén bakom, att använda skatter för att göra miljöskadliga aktiviteter dyrare, är god. Ökade kostnader för utsläpp gör det lönsamt för företag att minska sin miljöpåverkan samtidigt som varor med stort klimatavtryck blir dyrare för konsumenter. Det möjliggör för politiker att styra mot minskade utsläpp utan att lägga sig i exakt hur vi ska ta oss dit. I praktiken har det dock visat sig vara svårt att på nationell nivå åstadkomma en meningsfull skatteväxling.
På EU-nivå finns redan ett system med utsläppsrätter. Något förenklat innebär det att det finns ett tak för hur mycket som kan släppas ut, och att den som vill göra det måste köpa en av de till antalet begränsade utsläppsrätterna. En sorts utsläppsskatt helt enkelt.
Då utsläppshandel är gemensamt för hela EU så innebär det att om Sverige investerar pengar och inför regelverk som minskar våra utsläpp så frigör det motsvarande mängd utsläppsrätter i resten av unionen. Det är därmed svårt att i Sverige försöka minska koldioxidutsläppen med egna skatter. Därför blir fokus i skatteväxlingen oftast på andra saker som kan sägas vara dåliga för miljön.
Förra mandatperioden införde regeringen en skatt på elektronik genom den så kallade kemikalieskatten, som helt enkelt var en skatt baserat på varans vikt. I årets budget, som presenterades i onsdags, var det sopförbränningen och plastpåsarnas tur att sig en släng av sleven.
Gemensamt för dessa tre skatter är en mycket begränsad miljöeffekt. Visst orsakar sopförbränning utsläpp, men att beskatta kommunernas sopförbränningsanläggningar kommer knappast få invånarna att slänga mindre skräp. Sverige har dessutom bland världens bästa kraftvärmeanläggningar som omvandlar soporna till både el och värme. Alternativet till att elda soporna här är att skicka dem till förbränning i mindre effektiva anläggningar i andra länder. Det absolut sämsta för miljön är nämligen att låta dem ligga på hög.
Även plastpåseskatten har en tveksam miljöeffekt. Plast i vattendrag och hav är ett stort problem, men det är knappast svenska Ica-kassar om hamnar där. I sitt remissvar är regeringens egen expertmyndighet, Konjunkturinstitutet, inte heller nådiga. De konstaterar bland annat att förslaget inte kommer att ”(i) minska nedskräpningen, (ii) minska förekomsten av mikroplaster i naturen och/eller (iii) effektivisera resursanvändningen”.
Genom den EU-gemensamma miljöpolitiken har grön skatteväxling bytt från att betyda beskattning av utsläpp, till att i stället innebära höjda skatter på annat som löst förknippas med miljöproblem. I bästa fall innebär dessa skatter bara högre intäkter för staten men de kan också, såsom sopförbränningsskatten, riskera att leda till högre utsläpp i andra länder.
Grön skatteväxling är en god idé som har nått vägs ände i Sverige. Att ständigt införa nya punktskatter kan eventuellt frigöra pengar i statskassan, men bidrar sammantaget till ett rörigt skattesystem och att fokus flyttas från riktiga åtgärder för miljön till symbolhandlingar.