Vilken familj ett barn föds in i är den mest grundläggande orättvisan. Vissa föräldrar är engagerade i sina barns skolgång, hjälper till med läxor och fungerar som förebilder genom att jobba hårt. Andra föräldrar är frånvarande, kan inte erbjuda en trygg hemmiljö och har aldrig något arbete att gå till.
Politiken kan inte påverka vilka föräldrar ett barn får, men den kan underlätta för människor att förbättra sina livsvillkor. Framför allt behövs en politik som gör det lönsamt att arbeta och riktade insatser i utanförskapsområden som i dag präglas av otrygghet och dåliga skolresultat.
De senaste 20 åren har det sociala och ekonomiska utanförskapet i Sverige ändrat karaktär. På 90-talet var de personer som levde i utanförskap främst svenskfödda arbetslösa som blivit beroende av a-kassa och förtidspension för sin försörjning i den ekonomiska krisens spår. I dag är de som lämnats utanför framför allt asyl- och anhöriginvandrare med låg utbildning som bor i städernas utkanter. Den beskrivningen passar till exempel in på Brandkärr, som SN i en serie artiklar (9-12/8) beskrivit som ett av de områden i Nyköpings kommun där invånarna mår sämst.
Om inte politiken tar krafttag riskerar även nästa generation i områden som Brandkärr att dömas till livslångt utanförskap. Det skulle i sin tur kunna spä på såväl radikalisering som främlingsfientlighet, och i grunden urholka tilltron till politikens förmåga att bemöta de svåraste samhällsproblemen.
Lösningarna finns på flera områden, men den viktigaste åtgärden för att bana väg för klassresor är att göra det lättare att bli rik av egen ansträngning. Utanförskapet inom exempelvis den somaliska gruppen i Sverige är ingen naturlag, utan beror i hög utsträckning på socialdemokratisk jämlikhetspolitik i form av höga skatter och strikta arbetsmarknadsregleringar.
I USA är sysselsättningen bland somalier tre gånger så hög som i Sverige och egenföretagande tio gånger vanligare. I Benny Carlsons bok Somalier i Minneapolis – en dynamisk affär återger en somalisk-amerikansk restaurangägare hur en bekant beskrivit sin situation i Sverige som att ”Man är som en fluga fångad i ett uppochnervänt glas. Man känner att ens drömmar går i kras.” Ska Sverige bli ett drömmarnas land måste inkomsterna på arbete, framför allt på låga inkomster, sänkas.
Den andra grunden för att bryta utanförskapet är en resultatinriktad skola. Från och med nu i augusti ska fler kvalificerade lärare lockas genom att få 10 000 mer i plånboken för att undervisa i utsatta områden. Det kan vara ett viktigt steg för att höja resultaten, men lärare i utsatta områden behöver också uppbackning från skolledningen för att skapa arbetsro i klassrummet. Störningar under lektionstid kan göra att elever missar motsvarande ett helt läsår i grundskolan. Det är tid som särskilt elever i utanförskapsområden inte har råd att förspilla.