”Hela landet ska leva” är en av de mest slitna fraserna i svensk politik. Inte minst centerpartister talar gärna om hur livet ska bli lättare i den glesbygd många i dag lämnar för att studera eller söka jobb.
Storstäderna – Stockholm, Göteborg och Malmö – har målats upp som kontrasten till avfolkningsorterna på landet. Det är en bild som inte stämmer. 2018 var första gången på 15 år som fler flyttade ut från än in till Stockholms län, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Det är en myt att det kommer busslaster med människor till Stockholm varje dag. Som bloggaren Lars Wilderäng påpekat går det för varje busslast in till Stockholm en busslast ut, plus tre personbilar. Det gäller även de övriga storstäderna: sedan cirka fem år tillbaka har fler inrikes födda lämnat än sökt sig till Stockholm, Göteborg och Malmö.
På grund av invandring och höga födslotal växer befolkningen i storstäderna ändå, men inrikes födda flyttar i dag främst till kranskommuner som Nacka, Kungsbacka och Lund. Det är framför allt barnfamiljer som driver på utflyttningstrenden. 2026 spår SCB:s befolkningsprognoser att storstäderna kommer att ha den lägsta andelen barn av alla kommuntyper, till och med lägre än landsbygdskommuner. På så sätt är storstäderna de nya avfolkningsorterna.
Även unga, som annars är de som söker sig till storstäderna, blir utestängda på grund av lånebegränsningar som amorteringskraven. En rapport för Stockholms Handelskammare av tidigare vice riksbankschefen Lars EO Svensson visar att varannan 25–29-åring skulle ha råd att köpa en enrumslägenhet i Stockholm utan amorteringskraven och andra kreditrestriktioner. I dag, med amorteringskraven, är det bara en av fem i den åldersgruppen som har tillräckliga inkomster.
Grupperna barnfamiljer och unga vuxna skiljer sig dock åt. Om en ung person inte kan etablera sig på bostadsmarknaden i en storstadsregion kan det stjälpa möjligheterna att gå en drömutbildning eller tacka ja till ett jobb som kan kickstarta karriären. Därför bör amorteringskraven avskaffas och bankerna justera sina ”Kvar Att Leva På”-kalkyler, som i dag tar höjd för fyra gånger högre utgifter än de faktiska boendekostnaderna trots att man kan binda räntan.
Att barnfamiljer lämnar storstäderna är dock i hög utsträckning ett uttryck för deras fria val. Flera undersökningar tyder på att svenskarna helst vill bo i en villa på landet; en lägenhet i storstaden kommer långt därefter. Villan får gärna ha nära till naturen och sjötomt också. ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo” är alltså en träffande beskrivning av svenskarnas drömboende.
Att flyttlassen i dag går ut från storstäderna är ett tecken på att fler gör slag i saken och förverkligar de drömmarna. Storstäderna kommer fortsätta vara Sveriges ekonomiska motor, men efter arbetstid tycks svenskar föredra en lugnare tillvaro. Kommuner som Nyköping, med pendlingsavstånd till Stockholm, kan mycket väl dra nytta av den utvecklingen.