På sätt och vis är det symboliskt. Miljöpartiet har hamnat i den politiska kylan efter att sju års sönderregerande ihop med den socialademokratiska maktapparaten. Avhoppet från regeringen var tänkt att ge partiet luft under vingarna, istället tycks luften snarare gått ur språkrören Märta Stenevi och Per Bolund. Partiet har parkerat hårt under fyra procentsspärren och det finns ingen joker i sikte som kan ge partiet ny lyft kraft och energi. Liberalernas partiledarbyte får miljöpartisterna att drömma om en ny Åsa Domeij eller Maria Wetterstrand. Istället får MP nöja sig vad man har och avrunda Almedalsveckan när de flesta redan rest hem eller sitter på en båt på väg till fastlandet.
Trots det dystra läget för miljöpartisterna, som tycks ha tappat såväl mål som riktning, så kommer man klara sig kvar i riksdagen. Orsaken är de kriser som vi ser nu under sommaren som en följd av extremväder. Rekordhetta under midsommarhelgen, skogsbränder, omfattande torka i Italien och Spanien, översvämningar i Kina för att ta några exempel. Det här kommer att räcka för att kravla över fyraprocentsspärren, särskilt eftersom Dadgostars Vänsterparti gått efter klimatointresserade manliga industriarbetare som vill äta kött, köra bensinbil och flyga charter. Det här borde föra över vänsterlutande klimat- och trendkänsliga kvinnor från V till MP i tillräckligt stor utsträckning för att hänga kvar i riksdagen, om nu inte statsminister Andersson snor dem till Socialdemokratin.
Miljöpartiets möjlighet till större framgångar än så i valet i höst är nog begränsat. Regerandet har tagit hårt på partiets energi och intellektuella utveckling. Dessutom har Miljöpartiet blivit ett symbolparti som högern avskyr, djupare och innerligare än vad man gör med Vänsterpartiet som Ulf Kristersson (M) gång på gång kunnat använda sig av för att kasta pinnar i statsminister Anderssons regeringshjul. Positionen som debattens spottkopp från höger är tungt för ett parti där självbilden är att man är "de goda världsförbättarna".
Så förväntar er ett MP som i Visby som kör back to basics; pratar klimatkris och att Sveriges klimatarbete behöver de Gröna. Men för att nå igenom bruset behöver MP vässa argument såväl förslag som ger effekt utan att skrämma väljarna. En och annan skogsbrand, rekordvärme och torka skadar inte heller MP:s chanser.