“Ange totalbelopp”.
Det är en fras som allt oftare möter den som betalar med kort. Detta inte bara efter en lång middag med bordsservering, utan också vid köpet av en öl i baren eller en kaffe vid disken. Tidigare var det bara att betala, och den som ville dricksa fick göra det. Men nu krävs det ett aktivt ställningstagande också från den som inte vill ge dricks.
I många fall tjänar frasen på kortterminalen säkert en trevlig påminnelse, men det nya systemet kommer också med många nya frågor. Finns det numera en förväntan att alltid dricksa? När är det oartigt att låta bli? Har något gjort att dricksen är viktigare i dag än den var förr?
Helt klart är i alla fall att de nya terminalerna, som började dyka upp 2022, på flera håll förändrat kundernas beteende. På vissa krogar har dricksintäkterna så mycket som dubblerats, enligt SVT Nyheter. Man kan tänka sig att kontanternas försvinnande gjort att det inte varit lika naturligt att betala lite extra, fram tills nu.
Men förändringen kan också göra dricks till något som är förväntat snarare än uppskattat. Det drar tankarna till länder med starka drickskulturer, som länder i Sydeuropa eller USA. I den senare har dricksen till och med varit en valfråga i presidentvalet. Både Donald Trump och Kamala Harris har lovat att dricksen ska bli skattebefriad. Det kan tyckas främmande ur ett svenskt perspektiv, men då glömmer man bort en viktig skillnad i sammanhanget mellan Sverige och USA: Att många amerikanska servicearbetare är helt beroende av dricks för att få en skälig inkomst.
I de allra flesta delstaterna är den fasta minimilönen för dricksade yrkesgrupper (Eng: Tipped Employees) så låg som 2.13 dollar, eller drygt 20 kronor, i timmen. Det är långt under en lön som går att leva på och långt under den lägsta timlön på 140 kronor som finns i svenska Hotell- och restaurangfackets kollektivavtal.
I USA är dricksen därför kundens enda sätt att ge ersättning till serveringspersonalen. Att i det läget inte ge dricks är detsamma som att säga att tjänsten var så dålig att den inte är värd en enda krona. Då är det inte konstigt att dricksen är förväntad, även om det formellt sett går att avstå från den.
Den svenska kontexten är väsensskild och därför slår en amerikansk drickskultur fel här. Det gör inte att dricks inte kan vara på sin plats när man får särskild service, till exempel vid bordsservering. Man ska dock komma ihåg att svensk servicepersonal får full ersättning av sina arbetsgivare och därför ingår servicekostnaden i grundpriset. Så länge det fortsätter borde dricks i grunden vara ett sätt att visa uppskattning, inte ett sätt att betala för sig.
En ny drickskultur behöver vara anpassad efter den kontext vi har här, inte den kontext som finns i de länder vi influeras av.