Johanna Schreiber
Som så ofta har både politiker och tjänstemän fokuserat på välutbildade människor som vill flytta till Stockholm när de skruvat i bolånereglerna. De som jublar högst över beskedet om höjt bolånetak och sänkta amorteringskrav, som finns som förslag i en utredning som lämnats till finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) och regeringen, är garanterat högutbildade förstagångsköpare i början av en karriär med goda utsikter till löneutveckling som vill flytta in till huvudstaden.
Men det finns en annan grupp som antagligen jublar i tysthet: De par som, om lättnaderna införs, har råd att skilja sig, eller separera, utan att låta barnen behöva dela rum, flytta alltför långt från deras skola och sitt eget jobb. Kanske till och med ha råd att fortsätta ha en bil.
Oavsett var i Sverige man bor är en skilsmässa en kostsam historia. I januari i år rapporterade Svenska Dagbladet om fyra olika undersökningar som, på olika sätt, visade att människor helt enkelt inte har råd att skilja sig eller separera. En av dem var extra nedslående: tre av fem tvåbarnsföräldrar, oavsett kön, med medelhög inkomst i Sveriges 25 största kommuner skulle inte ha råd att köpa varsin trerumslägenhet om de skilde sig. Då får man ha just det där med egna rum i minne. De allra flesta vill trots allt att ett tonårsbarn, och även de själva, ska ha ett eget krypin. Men även unga par utan barn som klivit in på bostadsmarknaden tillsammans har haft svårt att köpa varsin ny lägenhet om de bestämt sig för att gå skilda vägar.
När bolånetaket nu höjs från 85 till 90 procent och man slopar det extra amorteringskravet för den som lånar mer än 4,5 procent av sin årsinkomst kommer det att göra stor skillnad för många. Samtidigt är Moderaternas svikna vallöften fortfarande ett hårt slag mot de som kämpar med höga räntor och andra kostnader och inte har någon möjlighet att pausa återbetalningarna. Det kommer fortfarande inte vara tillåtet för bankerna att ge kunder amorteringsfria lån som överstiger 50 procent av bostadens värde. Man kommer inte heller att genomföra de förenklade reglerna för ränteskillnadsersättning vid försäljning av en bostad eller byte av bank. Det drabbar framför allt villaägare, som i högre utsträckning än de som bor i bostadsrätt, har bundit sina lån.
Skilsmässostatistiken beror visserligen på en lång rad andra faktorer än de ekonomiska. Som att färre gifter sig och att generationer är olika stora, men det är knappast en slump att antalet skilsmässor störtdök när räntorna började gå upp. Förra året registrerades det lägsta antalet skilsmässor på nästan 20 år. Det är ingen vild gissning att kurvan kommer att vända uppåt igen, bland annat till följd av återgången till de tidigare bolånereglerna.
Nu är det ju visserligen inget självändamål att skilja sig, eller separera, bara för att man har råd. För den som kommer ha råd att packa flyttkartongerna lär de nya reglerna dock kännas som en skänk från ovan. Om man däremot fortfarande måste stanna i en relation av ekonomiska skäl kan man, med rätta, vara besviken på att regeringen inte håller vad de lovade i valrörelsen.
Lättnad. En del av de som gått i skilsmässotankar lär andas ut tack vare återgången till tidigare bolåneregler. På bilden
finansmarknadsministern Niklas Wykman (M).
Det är förstås inte bara finansmarknadsminister Niklas Wykmans förtjänst att fler relationer nu kommer att avslutas på ett värdigt sätt, om förslagen genomförs. Men den som har en tjuga över efter att flyttkartongerna är uppackade och IKEA-möblerna ihopskruvade kan passa på att skicka ett tackkort. Eller, om man fortfarande inte har råd, skicka ett klagobrev för att han och Moderaterna svek sina vallöften.
Texten har uppdaterats med ett förtydligande om att höjt bolånetak och slopat amorteringskrav är förslag i en utredning överlämnad till finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) och regeringen. Förslagen är alltså inte införda.