När G7-länderna möttes förra veckan bestod dagordningen av en rad brännande ämnen som ekonomi, hållbarhet och utrikes- och säkerhetspolitik. Med en tilltagande inflation, klimatkris och ökad hungersnöd fanns det gott om problem att diskutera. Men allra mest kritiskt var förstås det ryska anfallskriget mot Ukraina.
Ironiskt nog tillhörde Ryssland den tidigare G8-konstellationen – som förutom värdlandet Tyskland även bestod av Kanada, Japan, USA, Storbritannien, Frankrike och Italien. Men president Putin blev lyckligtvis utsparkad ur gruppen efter Rysslands folkrättsvidriga annektering av Krim 2014. Sedan dess har inställningen till den auktoritära presidenten skiftat, vilket underströks av att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj anslöt till mötet via videolänk under måndagen.
Hans budskap till G7-ledarna var troligtvis det som han tar varje tillfälle att uttrycka, och som tål att repeteras: Väst behöver göra ännu mer för att stötta Ukraina och stoppa president Putin från att rita om den europeiska säkerhetsordningen. President Zelenskyj har givetvis rätt. Dels måste Ukraina förses med fortsatt stöd i form av tunga vapen och ammunition, dels behöver länder som har slutit upp bakom de riktade sanktionerna mot Ryssland fortsatt visa enighet. Det är lättare sagt än gjort. En liten spricka i sammanhållningen, exempelvis kring energipolitiken, kan snabbt urarta till en osämja som varken är till nytta för det ukrainska folket, eller i förlängningen säkerheten i vårt närområde.
Det återstår att se om länderna kommer fortsätta dra åt samma håll när lågkonjunkturen blir alltmer påtaglig och krutet läggs på att hantera en vacklande ekonomi snarare än på kriget i Europa. Klart är dock att stats- och regeringscheferna måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt – även när kriserna avlöser varandra.