Om mindre än två månader går svenskarna till vallokalerna för att rösta i kommun-, region- och riksdagsval. Då kommer det, troligtvis, avgöras om Sverige fortsatt har en socialdemokratisk regering vid rodret eller byter ut Andersson mot en M-ledd regering. Till skillnad från tidigare valrörelser, där ett högerblock försökt vinna makten, finns inga tydliga reformer som partierna går till val på. Den konkreta sakpolitiken har fått ge vika till förmån för värderingsstyrd argumentation och symbolpolitiska sägningar som passar i korta texter på sociala medier.
2004 bildades Allians för Sverige hos Maud Olofsson i Högfors och valet 2006 gick de fyra borgerliga partierna till val på ett gemensamt valmanifest, där bland annat valfrågan arbetsmarknad tog stor plats. Året därpå, när Alliansen intagit regeringsställning, drev de genom diverse reformer som de gått till val på i det gemensamma valmanifestet. Däribland praktexemplet jobbskatteavdraget. Alliansen gjorde då både två lyckade val och drev igenom bra politik för Sverige.
Att de senaste mandatperioderna främst handlat om spelteori och vilka partier som man vill, ska och överhuvudtaget kan samarbeta med, har säkerligen inte gått någon förbi. Denna skiftning påbörjades redan 2010 då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Men att spelteori och värderingssnack om andra partier fortfarande står i partiernas främsta rum, tolv år senare, går ut över både den politik som bedrivs och den politik partier går till val på. Bristen på föreslagna reformer i valrörelsen 2022 är ett faktum.
Detta syntes inte minst i årets partiledartal i Almedalen. Partiledarna satte större värde i att prata värderingsfrågor såsom sverigebilden, politiska floskler och personliga anekdoter, än att föreslå reformer som vallöften. Problematiken ligger i att detta gäller alla partier, inte bara ett fåtal. Medan Centerpartiet fortsätter sätta sitt motstånd mot Sverigedemokraterna i främsta rummet stoppar Moderaterna borgerlig politik i riksdagen för att de hellre fäller en socialdemokratisk regering i tid och otid.
Socialdemokraterna kommunicerar plakatpolitik och har en konstant ovilja att kompromissa för att genomdriva bra sakpolitik. Allt detta medan Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna, lever rövare i riksdagen. Den totala avsaknaden av reformer, både i politiken i allmänhet och i valrörelsen i synnerhet, är inte bara tråkigt för den politiskt intresserade. Det är även i längden skadligt för Sverige, då viktiga förändringar riskerar att stoppas för att politiskt käbbel får gå före.
Därför borde alla partier inspireras av det Allians för Sverige gjorde 2006. Nämligen att ta ansvar för att kommunikationen och budskapen i resterande delen av valrörelsen fokuserar på reformer och sakpolitik. Detta gäller inte minst Centerpartiet som bör driva på för reformer och sakpolitik för Sveriges bästa.