Det är svensk rovdjurspolitik som skapar konflikten mellan varg och människa i Sjundareviret. Efter stor tvekan har Centerpartiet i Gnesta nu anslutit sig till grannkommunernas uppfattning, nej tack till varg med krav på skyddsjaktsbeslut från länsstyrelsen. Utspelet från oppositionsrådet Håkan Ekstrand (C) kommer efter att en gård i Nykvarn blev tvungen att lägga ned efter att vargen kommit åt får.
Under fjolåret blev 106 tamdjur i Sörmland angripna av varg, det är flest i Sverige. Totalt betalades det ut 358 000 kronor i rovdjursskador i länet. Samtliga tamdjur som attackerades skedde i anslutning till Sjundareviret. Sverige ska ha minst 300 vargar enligt EU-direktiv, antalet i den senaste inventeringen i våras visade på 460 djur. Och i Sörmland har länsstyrelsen sedan dess identifierat sex nya valpar. Problemet med vargpolitiken är att staten i praktiken ställer vargen mot människan. Det blir lantbrukarens ansvar, utöver alla andra pålagor, att ordna stängsel och säkra underhåll av stängsel för att skydda djuren. Det blir också hundägarens ansvar att ens jakthund inte attackeras av vargen.
En statlig vargpolitik som är hållbar och gör att gråben och människa kan leva sida vid sida kräver att staten tar ansvar för skyddsstängel och dess underhåll, både ekonomiskt och praktiskt. Dessutom behöver ersättningsnivåerna höjas när vargangrepp väl sker. Förvisso kan inte pengar ge livet tillbaka till en älskad hund eller till fåren man lagt hundratals timmar på, men det är i alla fall något. Dessutom behöver det gå snabbare med skyddsjaktstillstånd när tamdjur attackeras.