Det finns mycket som är roligt och givande med journalistyrket, men den stora behållningen är alltid att få komma ut och träffa så många olika slags människor och göra nedslag i deras vardag.
Det finns alltid personer som det skrivs mindre om, om ens över huvud taget, och som det därför känns extra fint att man kunnat ge en plats och en röst i det lokala mediebruset.
De ensamkommande ungdomarna på Gnesta ungdomsboende är föga förvånande precis som vilka ungdomar som helst – och samtidigt inte, eftersom de ensamma lyckats ta sig bort från krig och förtryck i hopp om ett bättre liv i Sverige. Endast ett fåtal av dem som i dag bor på det kommunala HVB-hemmet kan känna trygghet i att de kommer kunna stanna kvar här och skapa sig ett liv, medan majoriteten av killarna ännu lever i ovisshet.
Att få träffa de här vänliga och kloka tonåringarna, som var generösa nog att vilja dela med sig av både bra och hemska erfarenheter, lämnade starkast intryck hos mig det här året.