Hostan finns fortfarande kvar och Jörgen klagar på att han knappt har någon röst.
– Jag skrekhostade så mycket när jag låg hemma, säger han.
I solen på balkongen på Arnö ska han nu läka under karantäntiden. Det är inte enbart sju kilo som försvunnit, han behöver komma ikapp mentalt som han säger.
Jörgen fick åka hem från sjukhuset i måndags. Då hade han tillbringat över en vecka på avdelning 7, förutom den chockartade introduktionen för intensivvård på samma lasarett. Mycket av vad som hände under de här hektiska timmarna beskriver Jörgen som dolt i mörker.
– Det enda jag kommer ihåg är läkaren på ronden som sa: "du syresätter inte som vi önskar. Du kommer att skickas ned på IVA och om du inte blir bättre då så har jag tillstånd att söva dig. Utgången är okänd."
Men för att ta det från början. Jörgen berättar att han och hans särbo varit lite småsjuka hela våren. Den 6 mars gick han hem tidigare från jobbet men jobbade sedan som vanligt tills hans kraschade fredagen därpå.
– Men på lördagen var jag pigg som en mört, så då gick jag och klippte mig.
Ett dygn senare låg han nedbäddad med hög feber, kittlingar i halsen och svår hosta.
– Det kom som en blixt från klar himmel. Jag ringde vårdcentralen och de sa att jag skulle ta en Alvedon och vila och sedan knaprade jag tabletter.
Den 30 mars orkade Jörgen inte mer och eftersom det satts upp ett vårdtält vid Stadsfjärden åkte han dit. Blodproverna visade mycket riktigt extremt höga infektionsvärden så det blev ilfärd till akuten.
– Och där gjorde de fler tester; pinnar i näsan, blodprover och lungröntgen. Det var inget snack om saken, jag hade covid-19. Jag låg inne för Hongkong på 60-talet och sedan har jag bara haft influensan två gånger, jag är aldrig sjuk.
Mötet med den maskförsedda personalen och de direkta orden från läkarna gjorde Jörgen helt kall.
– Mina barn blev panikslagna och ja, det var svårt att ta till sig.
Jörgen blev aldrig sövd och det tackar han sin hårda träning som kampsportare för. Efter några timmar tog nämligen hans lungor emot syret och han fick åka upp till en vanlig avdelning.
– När allt det här är över kommer jag skicka upp en stor smörgåstårta till personalen på sjukhuset. De gör ett jättejobb.
Är du rädd för att ha smittat andra?
– Man tänker ju på det. Men den där lördagen när jag var ute, ja då träffade jag bara frisören.