Det är, rapporterar DN (23/9), mer än dubbelt så många unga som har skrivit in sig som arbetssökande under coronakrisen än jämfört med samma period förra året. Totalt handlar det om 100 000 personer. Många har förlorat ett jobb inom hotell- och restaurangnäring, där jobbet ofta är första steget in på arbetsmarknaden.
De flesta som skrivits in hos Arbetsförmedlingen har en gymnasieutbildning, men nästan var fjärde saknar detta. Utan avklarat gymnasium är vägen till egen försörjning betydligt svårare.
Ett motmedel mot att unga lämnas länge utanför arbetsmarknaden är att sänka arbetsgivaravgifterna för just de åldrarna. Reformen är tillfällig för att socialdemokratin har svårt för att sänka företags skattekostnader. I grunden är detta ett centerförslag, uppbackat av Liberalerna. Centerpartiets reformer har sedan januariavtalet varit särskilt illa omtyckta av moderater och kristdemokrater. Det gör ont när goda relationer spricker.
Det är bra att företag får sänkta kostnader för att anställa unga – och att ha dem som anställda. Det kan finnas andra ålderskategorier i behov av liknande reformer inom den här krisen. Det ena utesluter inte det andra – om återhämtning är målet.
Att reformen sänker kostnaderna även för redan anställda unga, verkar vara en stark faktor bakom forskarkritiken. Att värna befintliga jobb betraktas som onödigt dyrt. Alla bedömare är förvisso inte överens, men i detta har kritiken varit skarpast. Det har också fått en del opinionsbildare att med ett hånflin såga sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Att detta gör skillnad för många enskilda företag och anställda avfärdas med att detta är för dyrt ur ett statsbudgetperspektiv. Skilda synsätt krockar – underifrån och ovanifrån.
Den politisk-pedagogiska effekten av att visa hur sänkta arbetsgivaravgifter ger företag bättre möjligheter att anställa och ha anställda borde värderas högre. Tyvärr diskuteras detta ytterst lite även till höger om januariavtalet. Bland de partier som säger sig vilja ha stark privat arbetsmarknad. Är det verkligen så liten skillnad på höger och vänster efter januariavtalet? Är spelet viktigare än innehållet?
Under en pandemi med djup kris för branscher där många anställda är unga, gäller det att tänka några varv till. Det som nu ska på plats är ett räddningspaket – för såväl krisdrabbade branscher som unga utan jobb eller i farozonen att förlora sitt. Finns det bättre sätt att rädda ungas jobb och uppmuntra till nya?
Att bara säga att fler borde plugga mer och att det där med arbetslösa unga inte är så farligt, det är att ta frågan för lätt. Många vägar till jobb, även efter kortare utbildningsinsatser, är samhällsnyttigt. Sänkta kostnader för ungas jobb underlättar inte bara för privata arbetsgivare utan också kommuner och regioner. Inte heller där är kassakistan outtömlig, tvärtom.
Det kan alltså formas en majoritet i riksdagen för att stoppa den här arbetsmarknadsreformen, som bland annat Svenskt Näringsliv lyft som en klar plusfaktor i höstbudgeten. Att svensk vänster av ideologiska skäl förkastar reformer som stärker företagande och ger lägre anställningskostnader må så vara. Men partier som Moderaterna och Kristdemokraterna bör här ta sig en funderare till.
Värdet av att slå mot regeringen är inte högre än att vårda jordmånen för ungas jobb.