Det lackar mot jul och nyåret närmar sig. För många innebär julen god mat och dryck – med snaps, julöl, mumma och glögg. För andra står dessa sistnämnda för ångest, rädsla och mörker. Många svenskar slår sig stolt för bröstet med hänvisning till att vårt restriktiva alkoholsystem minsann gör det bättre för dessa barn och unga som är med om att deras föräldrar super på julafton.
Men uppenbarligen har detta restriktiva system inte fungerat. Svensk alkoholpolitisk historia har präglats av strama öppettider, folkomröstningar om totalförbud, motbok och nuförtiden ett statligt alkoholmonopol. Allt detta för att skydda den annars nersupna svenska befolkningen.
Jag förundras över att de människor som prompt försvarar det svenska alkoholmonopolet, med begränsade öppettider, inte föreslår riktiga begränsningar. Monopolet i sig hindrar ju inte människor att supa ner sig på jul. Det gör bara alkoholen i sig lite mindre lättillgänglig.
Missförstå mig rätt. Jag är en stolt förespråkare av det mesta av vad avregleringar i alkoholpolitiken innebär. Gårdsförsäljning i all ära, men helst skulle butiker, oavsett vem som driver dem, få sälja vin och öl, vilka dagar och tider som helst.
Men tillbaka till de som vill begränsa tillgängligheten på alkohol. I ESO-rapporten “Synd och skatt – en ESO-rapport om politiken inom områdena alkohol, tobak och spel” (2019:2) av David Sundén framgår det att alkoholmonopolet inte har bidragit till en minskad alkoholkonsumtion, utan att detta snarare bör göras genom alkoholskatter. I en debattartikel om samma rapport argumenterar Sundén för att alkoholmarknaden bör öppnas för konkurrens, givet att alkoholmonopolet inte leder till minskad konsumtion.
Det är i detta som nykterister och andra kritiker mot en liberaliserad alkoholpolitik möter en återvändsgränd. Statliga försök till en offentlig kontroll över befolkningens alkoholkonsumtion har inte fungerat. Det framgår nu på samma sätt som det framgick då brattsystemet avskaffades 1955.
Statens försök att kontrollera allas vår alkoholkonsumtion via Systembolaget verkar alltså inte gå särskilt bra. I dag ser ju reglerna ut som så, att om du handlar mellan 10 och 19, eller 10 och 15, på en vardag respektive lördag, då får och kan du konsumera hur mycket alkohol du vill. Alkoholmonopolet sätter alltså inte stopp för människors alkoholkonsumtion, egentligen.
I förlängningen innebär det att svenskar planerar sina fyllor. Jag är nog inte ensam om att ha stått vid vin- eller ölhyllorna på bolaget en fredagseftermiddag och tänkt tanken: “Hellre för mycket än för lite”. Det är det planerande och “hellre för mycket…”-tänket som skapar otrygghet i helgdagsfirandena.
Eran av statlig kontroll över svenskarnas alkoholkonsumtion är förbi. Det fungerar inte, oavsett om det handlar om motbok eller alkoholmonopol.
Caroline von Seth är återkommande ledarskribent i SN.
