Betala dem som donerar blodplasma

Samtidigt som jakten på ett vaccin pågår försöker forskare hitta behandlingar för att hjälpa patienter med covid-19.

Blodbank. Blodplasma är en lovande behandling för covid-19. För att få fler att donera borde de som ger blodplasma få ersättning.

Blodbank. Blodplasma är en lovande behandling för covid-19. För att få fler att donera borde de som ger blodplasma få ersättning.

Foto: Marcus Ericsson/TT

Ledare2020-07-21 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

En behandling som visat sig lovande är att ge patienter blodplasma, den gulfärgade vätska som tillsammans med blodkroppar utgör blodet. Patienter som får blodplasma med antikroppar från tillfrisknade personer blir vanligtvis av med viruset i blodet redan nästa dag, enligt en ny studie vid Karolinska Institutet (SR, 22/6). 

Problemet är att det råder brist på blodplasma. Nästan tre fjärdedelar av världens blodplasma kommer från USA, där donationerna har minskat med 15-20 procent sedan coronapandemin bröt ut. Ifall blodplasma visar sig vara effektivt mot covid-19 kan det leda till högre efterfrågan samtidigt som tillgången minskar. En akut brist på blodplasma skulle inte bara drabba covid-patienter, utan även personer med blödarsjuka eller massiva blödningar efter olyckor.  

Det finns dock en enkel lösning på plasmabristen: att betala donatorerna. Det är ingen slump att amerikaner donerar en så stor andel av världens blodplasma; USA är nämligen ett av få länder som tillåter att människor får ersättning för plasmadonationer. Ersättningarna brukar ligga på motsvarande 250–500 kronor per donation. 

Någon invänder kanske att det räcker att förlita sig på frivilliga donationer. De flesta svenska blodgivare får ju endast fika eller en liten gåva som tack. Tack vare den modellen är Sverige självförsörjande på blod, även om det ofta är med knapp marginal. Under semestertider brukar det uppstå brist i regionernas blodlager.  

Att ge blodplasma är dock mer krävande än att ge blod: det tar längre tid och man måste göra det oftare för att komma upp i tillräckligt stora volymer. Kaffe och kakor räcker inte som kompensation. 

Inte heller har omfattande informationskampanjer lett till tillräckligt många frivilliga donationer i länder där det har prövats, som Australien, Frankrike och Schweiz. De enda fyra länderna i världen som är självförsörjande på blodplasma – USA, Österrike, Tjeckien och Tyskland – har alla någon form av ersättningssystem.

Det finns dessutom inga bevis för att människor donerar mindre blod frivilligt bara för att plasmadonationer ersätts. Amerikaner donerar till exempel lika mycket blod frivilligt per person som kanadensare, som inte får någon ersättning för blodplasma. 

I längden är det inte hållbart att så många länder är beroende av amerikansk blodplasma, och coronapandemin är en påminnelse om hur snabbt utbudet kan sina. Ur ett etiskt perspektiv är det också märkligt att förbjuda betalning för blodplasma i Sverige, men likväl förlita sig på import från länder där ersättningar är tillåtna. Till syvende och sist finns det ingen gratis blodplasma.