Vänsterpartiet vill inte ha en regeringskris, ändå har partiet nu valt att driva fram en sådan. Att använda misstroendevotum är det skarpaste vapnet som oppositionen har i relationen till regeringen. Detta bör nyttjas med omsorg och försiktighet, vilket inte är fallet i nuläget.
Ingen misstroendeomröstning har hittills slutat med att de klagande vinner. Men för V är en förändring av hyressättningen i nyproducerade bostäder skäl nog. Var och en blir salig på sitt. På måndag blir det votering.
Vänsterpartiet hade ett svårt vägval vintern 2018/2019: att släppa igenom nuvarande regering med januariavtalet som grund – eller att gå till ett extraval, som sannolikt hade återskapat samma svåra läge. Nu är det snart ett år kvar till valet 2022 och januariavtalet är inne på de sista sidorna.
Det tillfälliga ”priset” för att skapa oreda är därmed något lägre. Kristdemokraterna sänkte decemberöverenskommelsen sent under förra mandatperioden. Vänsterpartiet har nu gjort sitt yttersta för att sänka januariavtalet i ungefär samma läge. Även om V aldrig har varit del av detta avtal, mer än i form av en tyst acceptans.
Utan januariavtalet finns det inget regeringsunderlag. Med nuvarande mandatfördelning är det främst Centerpartiet som avgör om Stefan Löfven kan träda till på nytt, om han skulle falla på måndag. Därför var det så talande att V-ledaren Nooshi Dagdostar under sin presskonferens pratade mindre om statsministern än om Centerledaren Annie Lööf. Hon som inte vill göra upp med vare sig V eller Sverigedemokraterna. Att C står upp för sin politik – och gällande avtal – är både naturligt och självklart.
Vill andra partier ha något annat får de göra upp med varandra.
SD sprang snabbt på Vänsterpartiets besked och kastade in en misstroendeförklaring till talmannen, det är ju ett parti som hemskt gärna vill ha regeringskaos. Moderaterna och Kristdemokraterna kunde inte göra annat än att hålla fast vid att de vill byta regering, även om KD-ledaren Ebba Busch muttrade om att processen gått för fort.
Tre av missnöjespartierna vill göra Moderatledaren Ulf Kristersson till statsminister. Men Dadgostars mål är att avsätta Löfven för att denne sedan ska kunna tillträda igen.
”Vi kommer ju inte rösta för en Kristersson-regering”, sade V-ledaren. Men det är just det som är alternativet till den ordning som är.
Utan januariavtalet finns inget regeringsunderlag för S och MP, punkt. Faller Löfven och januariavtalet så vinner Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna budgetomröstningarna om de får stöd av SD, men mandaten räcker inte till för att välja en ny statsminister.
Januariavtalet var en kohandel som gav Stefan Löfven regeringsmakten. Detta accepterande Vänsterpartiet då. Nu låter det annorlunda. Det är en regeringskris som Vänsterpartiet har skapat på egen hand. För att man kan.
Med beslut följer ansvar. Den som stökar till får städa upp efter sig. Vänsterledaren kan inte skylla ifrån sig. Övriga oppositionen, utanför januariavtalet, avsätter nog gärna regeringen, men inte för att vara Vänsterpartiet till lags.
Att hålla god min i elakt spel ingår i politikens strategikurser. Det var också vad statsminister Stefan Löfven (S) gjorde i sin kommentar till situationen. Han lyfte de möjliga motmedlen lyftes om misstroendet går igenom; antingen blir det extraval eller så avgår regeringen och en lång tid av expeditionsministär lär vänta.
Ett högt spel kommer med höga insatser.