– Jesus kom till oss. Varför förstår inte Migrationsverket det?
Det undrar Nyköpingsbon Mehdi Farshbaf Azarian.
Mehdi kom till Sverige från Iran första gången 2004, sökte asyl på politiska grunder men fick avslag. År 2012 kom han hit igen och sökte året därpå återigen asyl, nu tillsammans med sin hustru Maryam Mohammadi Jahani. De fick avslag på nytt.
2015 lät de döpa sig i Svenska kyrkan och ansökte än en gång om asyl, nu för att de som kristna konvertiter riskerade förföljelse i Iran.
I augusti i år avslogs även denna ansökan. Migrationsverket tvivlar på att deras konversion skett av "genuin personlig religiös övertygelse", som det heter i beslutet.
I asylutredningen har Mehdi och Maryam fått berätta om sin tro. De har lämnat in intyg från präster och andra kyrkliga företrädare som ska styrka att de på allvar bekänner sig till kristendomen. De har även lagt fram argument för att de kommer att bli förföljda i Iran om de återvänder: Att lämna islam är ett brott i Iran, och konvertiteter riskerar långa fängelsestraff eller i värsta fall dödsstraff.
Migrationsverket menar att paret kan leva i Iran om de inte öppet visar att de är kristna – något de inte heller skulle behöva göra om de inte konverterat av genuin övertygelse.
Mehdi och Maryam å sin sida säger att de inte kan förneka sin tro.
Karin Wiborn är generalsekreterare för Sveriges kristna råd, en organisation som samlar de flesta kristna kyrkor i Sverige. Den står sedan många år i dialog med Migrationsverket kring frågan om konvertiter.
– Det är en stor och komplex fråga, konstaterar hon.
Att asylsökande konverterat har blivit vanligare, och ställer verkets handläggare inför den svåra uppgiften att avgöra om den nyvunna tron är "genuin", skriver organisationen på sin hemsida.
För visst kan det finnas människor som ser konversionen blott som ett instrument. Kyrkorna måste vara uppmärksamma på detta, menar Wiborn, och medger att det finns en risk för missriktad välvilja – att kyrkorna döper någon för att hjälpa honom eller henne att få asyl.
– Om det kommer en människa som upplever att den verkligen behöver stanna i Sverige. Att då säga nej – det är svårt, helt enkelt.
Men kyrkorna har ett ansvar för att göra rätt, anser Karin Wiborn.
– Åtminstone för mig hjälper det att tänka att jag står i Guds tjänst, och ska döpa den som tror.
För Migrationsverket är tidpunkten för Mehdis och Maryams konversion misstänkt. Eller "anmärkningsvärd", som det står i avslagsbeslutet.
De båda lät döpa sig i januari 2015, efter att de fått avslag på sin asylansökan. Maryam har berättat hur hon, när de båda befann sig på ett av Migrationsverkets förvar, hade en stark dröm, eller uppenbarelse om man så vill. Änglar visade sig för henne. Kort därefter blev de släppta ur förvaret, kom i kontakt med kyrkan och med kristna människor som hjälpte dem till bostad och gemenskap.
Var det en passande tid att övergå till kristendomen för att kunna åberopa nya asylskäl? Eller var det som Maryam säger, att i en svår situation kommer Gud närmare? Eller att Gud valde dem, som Mehdi säger och undrar varför Migrationsverket inte förstår?
Migrationsverket tycker att de båda borde ha berättat om sitt intresse för kristendomen tidigare än vad de gjorde.
Men att lämna islam gick inte över en natt, berättar paret. 2013 fick de kontakt med Jehovas vittnen och deltog i bibelstudier. De var nyfikna, men vid den tiden fanns ännu inga tankar på att konvertera, enligt Mehdi. Han har förklarat för Migrationsverket att de konverterade först när de var mogna. Att de inte ville "spela med Gud".
Mehdi tycker inte att en handläggare på Migrationsverket kan bedöma hans tro, att de inte försöker förstå vad han känner.
– Jag har sagt: Gud kom till oss. Men handläggaren vill veta varför vi blev kristna.
Lars-Olof Holmberg är ordförande för EFS Missionsförening vid Oppebykyrkan, den kyrka som Mehdi och Maryam oftast besöker. Han är en av dem som har skrivit ett intyg, där han går i god för att parets kristna tro är äkta. Efter att ha lärt känna paret och haft kontakt med dem sedan de kom till Nyköping 2018, är han övertygad om att de är uppriktiga. Han är kritisk till att intygen väger så lätt i Migrationsverkets bedömning.
– Jag känner mig också lite kränkt nästan. Att inte bli trodd. Med min kristna övertygelse så kan jag inte ljuga om en sådan sak.