Bensin- och dieselpriset är just nu ett hett debattämne och många kräver sänkt drivmedelsskatt. Huvudbudskapet är att skatten är för hög och att den drabbar glesbygden extra hårt som en slags glesbygdsskatt, eftersom alternativ till bilen i form av kollektivtrafik ofta saknas.
Att sänka bensin- och dieselskatten skulle visserligen gynna landsbygden, men också medföra den oönskade effekten att biltrafiken förmodligen ökar totalt i hela landet. Alltså ingen bra metod, eftersom målet är att minska bilåkandet och klimatförstörande utsläpp.
Ett bättre sätt att kompensera alla boende på landsbygden för bland annat dyra resekostnader är att införa ett rejält landsbygdsavdrag i den årliga självdeklarationen. Det är ju inte bara de redan idag avdragsgilla arbetsresorna som är dyra. Utöver dessa tillkommer bland annat resor till barnomsorg, inköp, läkarbesök och diverse fritidsaktiviteter. Olika former av kompensation för dessa resekostnader diskuteras ständigt, men hittills utan resultat.
Tyvärr är det mig veterligen inget politiskt parti som driver frågan om landsbygdsavdrag, trots att alla tävlar om att vara bäst i grenen ”landsbygdsvänliga”. Men snart startar valrörelsen och då har alla partier chansen att driva frågan, för den är en av pusselbitarna i landsbygdens rättvisepussel.