Region Sörmland står inför stora frågor som måste lösas. Vården är alltmer högspecialiserad och befolkningen allt äldre, samtidigt som tillgängligheten behöver bli bättre. Region Sörmland har varken ekonomi eller befolkning nog att på sikt klara de allt högre kraven på spetskompetens och nödvändiga ekonomiska investeringar. Skattepengar kommer att förslösas – och vad ännu värre är – vården kommer att misslyckas med kärnuppgiften: att leverera en sjukvård som är jämlik över hela länet.
Tillgänglighetsproblemet för region Sörmlands sjukvård är mycket värre än de nya coronaköerna – det har varit ett problem i decennier. Sanningen är den att trots att vi haft vårdgaranti sedan 1990-talet, och att den faktiskt varit lagstadgad ända sedan 2010, har allt färre patienter fått sitt första besök eller sin beslutade åtgärd i den specialiserade vården inom vårdgarantins ram, det vill säga inom högst 90 dagar. Försämringen har pågått i många år. Hur det ser ut med utvecklingen av tillgänglighet för undersökningar eller återbesök vet vi inte eftersom dessa inte omfattats av vårdgarantin och därför inte ingått i regionernas skyldighet att rapportera till väntetidsdatabasen vid Sveriges kommuner och regioner, SKR.
Problemet som måste omhändertas är alltså så mycket större än att enbart handla om uppskjuten vård till följd av pandemin. Pandemin har utsatt hela hälso- och sjukvårdssystemet för en mycket svår prövning. Att vården tvingats till omprioriteringar och tvingats skjuta upp planerade behandlingar till förmån för vården av det stora antalet covid-19-patienter är inte konstigt. Men ingen vinner på att vi nu fokuserar enbart på de effekter på tillgängligheten som covidpandemin har orsakat! Samtidigt som vård-Sörmland tar sig an uppgiften att arbeta bort coronaköerna måste vårdens aktörer, ledare och beslutsfattare öppna ögonen för det reella och långvariga tillgänglighetsproblemet vi dragits med i decennier. Löser vi de problemen kommer vi också komma till rätta med effekterna av pandemin
Vi lovar inte allt till alla, men vårdköerna och tillgänglighetsproblemet kommer vara vår största prioritering. Kloka är de som lär sig att bottenlinjen inte alltid behöver vara deras högsta prioritet.
I den verkligheten är våra gamla regioner för svaga och för små. Det har tvingat staten att bli alltmer inblandad, varpå vården tryckts in i ett mischmasch av skiftande riktlinjer, kortvariga projekt och dubbla ledarskap. Vård[1]personalen tvingas skyffla papper medan patienterna trängs i väntrum. Det här duger inte. Sjukvården ska inte vara ett postkodlotteri. Kristdemokraterna har därför i flera år sagt att regionsjukvårdens tid är ute och att vårdansvaret istället ska bäras av staten.