Trimma bort valfläsket från energifrågorna

Snacka mer el går lätt. Men någon måste betala.

Ledare 14 januari 2022 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Ska de hushåll som drabbades hårt av det höga elpriset i slutet av förra året kompenseras? Ja, säger både Moderaterna och den socialdemokratiska regeringen. Hur, skiljer sig åt. Regeringen har tänkt sig någon form av kompensation till där särskilt drabbade hushåll får bidrag till energiskatten. Moderaterna vill nolla skatten under samma period för alla. 

Det senare har en bred träffbild, det förstnämnda riktar in sig på en sorts "mest drabbade".

Det är valår. Förslagen blir därefter, en nu-politik. Det är ingen tvekan att ett elpris som skjuter i höjden slår hårt, mot hushåll och mot företag. En del företag och industrier kan välja att stänga sin produktion när kostnaderna blir för höga. Många hushåll har däremot svårt att vara utan el till värmen. 

Bakom hösten och vinterns prisuppgång låg till synes ett antal olika faktorer. Det var kallt. Stora delar av Europa behövde mer el. Till detta kom periodvisa inrikes produktionsbegränsningar inom vindkraft, kärnkraft och vattenkraft. På andra håll i Europa är beroendet av naturgas, främst från Ryssland, dessutom dominerande. När priset på gasen sköt i höjden ökade kolkraftsproduktionen och priset på utsläppsrätter. Det påverkade också den nordiska marknaden, vars elexport avgörs av prisnivåerna. 

 

En sak är att förrsöka mildra de svindyra räkningar som drabbar många hushåll efter vinterns höga elpris. En annan är att svara på vad som behövs framöver för nå mer rimliga prissvängningar beroende på årstid och väder. Om vi trimmar bort valfläsket. En faktor i detta är behovet av effektivisering: att uppmuntra bästa möjliga i stället för mesta möjliga energianvändning. Få ut mer av det som produceras. En annan faktor är hur väderberoende elproduktion bör backas upp med andra energislag. 

Det kan vara kärnkraft, men det kan också vara kraftvärme eller biogasturbiner, eller kanske vätgasturbiner i framtiden, som statliga Svenska Kraftnäts Ulf Moberg säger till Tidningen Energi. 

 

Den svenska energidebatten är tyvärr en för eller emot kärnkraft-diskussion. Alltför mycket är ett eko från förr. Kärnkraften, som den är i dag, är en del av svensk energiproduktion åtminstone fram till 2040. Under den breda energipolitiska överenskommelsens tid stod en bred majoritet bakom detta i riksdagen. Nu käbblas mer det i stället. 

 

Det förnybara är tänkt att klara behoven efter 2040. Går det? Kanske.

Det är fullt möjligt att raskt växande efterfrågan – med elektrifiering av många delar av samhället för att bli av mer ett beroende av fossila bränslen – kan kräva viss kärnkraftsproduktion även efter 2040. Men detta kostar – och någon måste betala. På samma sätt som för alla nya investeringar i förnybar energi, från havsbaserad vindkraft till solenergi, biokraft och kanske även vätgas (beroende på hur den kraften har producerats). Det måste bedömas vara värt investeringen. 

 

Just nu är det tveksamt, för kärnkraftens del. Energimyndighetens generaldirektör Robert Andrén säger till DN: ”Vill man att det ska investeras i kärnkraft så måste staten vara med och betala på ett tydligt sätt. Som i Storbritannien, men det är även de tongångarna i Frankrike där man har stoppat en del större projekt för att man ser ingen möjlighet att det ska bli marknadsmässigt.”

Den som vill att Sverige ska få nya kärnkraftverk behöver också berätta hur detta ska betalas. Om marknaden inte bedömer affärsmöjligheterna som tillräckliga – är det då något som skattebetalarna ska få bära? Partier som tycker så bör också säga det öppet.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa