– Många tänker nog bara på den som "lite skröfs i vattnet". Men blåstången är faktiskt rätt lik oss människor.
Det är Ellen Schagerström, en av forskarna på Askö, som pratar med sådan entusiasm om växtligheten på havets botten. Utbredningen av just blåstång säger en hel del om tillståndet i Östersjön, förklarar hon. På 60-talet, när havet mådde bättre, fanns det blåstång ända ner på 16 meters djup. 20 år senare överlevde blåstången inte längre ner än åtta meter under ytan.
– En mängd andra arter lever i och på och kring och av blåstången, så det är som att riva vartannat bostadshus i Stockholm. Nu ser vi en svag förbättring och hoppas att den ska hålla i sig.
Runt Ellen Schagerström sitter en liten skara beslutsfattare och tjänstemän från hela landet. Det är Sveriges ekokommuner, Sekom, som i dagarna två har årsmöte i Trosa och Nyköping och som avslutar med ett studiebesök på Askö.
Från Trosas sida deltar ekoutskottets ordförande Stefan Björnmalm (C) och kommunekolog Elin van Dooren.
– Jag tycker att det har varit väldigt lyckade dagar, säger den sistnämnda.
Giftfria förskolor, ett område där Trosa kommun ligger långt framme, är en av de frågor som stått i fokus under årsmötet. Nu är det i stället Östersjön det handlar om.
Lena Viktorsson, en annan av forskarna på Askö, har bottensediment som sitt expertisområde. I och med det kan hon berätta mer om varför blåstången har det så kämpigt – och om vad som kan göras åt saken.
– Östersjön är ett skiktat hav där det tunga, salta vattnet lägger sig underst. I och med det är det extra känsligt för syrebrist. Här nere finns det inget syre alls, säger hon.
Hundra par ögon tittar intresserat på Lena Viktorssons modell där det syrefria vattnet är rosafärgat. Bottenprovet, vars dominerade svarta färg tyder på avsaknad av syre och liv, väcker också intresse.
Det är övertillförsel av näring som driver på syrebristen. Att den måste fortsätta minska är Lena Viktorssons huvudbudskap.
– Alla studier visar att oavsett vad man gör i övrigt så måste man hålla nere tillförseln. Annars har metoderna ingen effekt, säger hon.
Det är också det som Stefan Björnmalm lyfter när han reflekterar över lärdomarna från Askö.
– Det vi kan göra på kommunal nivå när det gäller just det här är att bedriva upplysningsverksamhet. Jordbrukarna är inte alls avogt inställda, men mycket ligger utanför kommunal kontroll. Däremot gör vi ju mycket annat, säger han.