Jag tackar Gud för Glindran, brukade Herthi Johannesson säga. Nu är det dags för Glindran – och Björkvik och vi som var hennes elever – att tacka Gud för Herthi! Nu har hon lämnat jordelivet efter nästan 100 år.
Vilken härlig människa Herthi var. Vilken betydelse hon fick under de 65 år som hon levde i Glindran – som lärare, miljöaktivist och förkämpe för Glindran och för skolan som kulturhus. Att hennes ursprungliga hembygd var Mörrum i Blekinge, det gick inte att ta miste på. Dialekten och Blekingedräkten satt som den skulle. Men Björkvik med dess hembygdsförening och Röda korskrets stod henne definitivt mycket nära.
Vi kallade henne först fröken (och i smyg Johanna), sedan fru Johannesson och så småningom lärde vi oss att säga Herthi. Som vår lärare var hon respektingivande och engagerad. Som vår vän var hon så rolig att vara tillsammans med och prata med. Hon kunde konsten att berätta och hon sa vad hon tyckte. Ofta skarpsynt och slagfärdigt. Att få åldras som hon, med värdigheten och livsglädjen i behåll, det är vackert.
När Herthi fyllde 90 år var vi några av hennes elever som bjöd henne på en rundtur i Björkvik med picknick och simtur i Virlången. Hon tog ju fram till den åldern simborgarmärket och var ständig promotor vid simskoleavslutningen i Åmundstorp varje år. Att simma med Herthi var lika roligt som att simma med delfiner! Det var en så´n där lycklig dag.
Herthi lärde oss så mycket – både i skolan och om livet!
Inger Bergqvist Björkvik och Gun-Britt Karlsson Stigtomta
Herthis elever och vänner