Det är viktigt att djuren är tama och att familjen får vara nära dem, för att kunna ha koll på dem dagligen så att de mår bra. Edit, Adga och Nils tittar till grisarna tillsammans med pappa Christoffer.
– Vill du smaka vinterportlak, säger Agda, 5 år och sticker fram en näve med fetbladssallad som är krispig och påminner om gurka i smaken.
Här, på gården i Björkvik, bor också mamma Ronja Parmskog, pappa Christoffer Blomster, storebror Nils, tio år och storasyster Edit, åtta år. Sedan familjen flyttade hit för sex år sedan har den utökats med får, katt och höns. I år har tre grisar också fått flytta in.
– Den största heter Bacon, sedan heter den andra Blue och den minsta Babe, berättar Edit.
Ronja och Christoffer är månskensbönder. Det innebär att de driver lantbruk vid sidan av sina ordinarie arbeten. Ronja jobbar i Björkviks församling. Christoffer är numera industritekniker, men jobbar fortfarande extra på sin tidigare arbetsplats, det vill säga som mekaniker på ett lantbruk.
– Det är en mysig uppväxt att kunna ge barnen och en nyttig lärdom, hur arbetet med både djur och odling genererar i mat, säger Ronja.
Att djuren som barnen först tar hand om sedan blir middagsmat upplever de inte som något konstigt.
– De har varit inställda på det här från början. Vi har hjälp av slaktare när vi tar de stora djuren, men de mindre djuren som hönsen, tar vi själva. Det är inget man vill göra, men samtidigt är det vårt ansvar. Ska vi äta kött så får vi även stå för det som ska göras, något som alla i familjen är införstådda med, säger Ronja.
– Det bästa med att ha en stor gård är djuren, att man kan få kött och att man kan köra cross och fyrhjuling i hagarna, tycker Nils.
I år har en grymtande trio flyttat in på gården. Nils gläntar på dörren och de små liven får för första gången gå ut i grönskan.
Den nyinflyttade grymtande trion har hittills fått vara i sitt hus för att familjen ska kunna bekanta sig med dem, men nu är det dags att släppa ut dem i det gröna.
– Vi vill kunna vara nära alla våra djur. Det är ju viktigt att djuren är tama och bekväma, så att man kolla dem dagligen, så att de mår bra, säger Ronja.
Nils visar grishuset som han och systern Edit håller på att bygga. Fast nu lutar det mer åt att det ska bli en koja som de ska kunna sova i.
Agda och Svea hämtar ägg i hönshuset. Hönsen är noggrant utvalda och levererar härliga färger på äggen.
Barnen är hela tiden med i processen. De är med när familjen planerar, skaffar sig kunskap, förbereder och självklart när raserna ska väljas ut.
– När vi skaffade höns ville vi gärna ha olika utseenden och olika färger på äggen, så vi lånade massor med hönsböcker på biblioteket och valde raser efter det, berättar Ronja.
De har också bra mentorer som stöd.
– De vi köpte fåren av har haft många olika djur så de kan mycket. Vi har även vänner som lever på liknande sätt som oss och tillsammans löser man det mesta.
Ett lamm i hagen får en kram av Agda.
Nedanför grishuset i hagen betar Mr Grey, tackorna Birgitta, Silver och Doris och deras sex lamm. De andra tackorna Greta Gris, Vaiana och Jasmin med lamm är på betesuppdrag.
– Edit hade en Greta Gris-period för några år sedan. Förra året var det många Disneyprinsessor på gården, säger Christoffer.
Trots att paret stortrivs med vad de gör, har de aldrig varit inne på att bli lantbrukare på heltid.
– Det är mycket jobb. Vi gör det här för att ge barnen kunskap och information om hur allting fungerar, för möjligheten att åka hölass och närheten till djuren. Det här är både en livsstil och vår hobby. Gården fungerar som en bisyssla, säger Ronja.
– När barnen går och lägger sig vid 20, går man ut några timmar, säger Christoffer.
Familjen har ett stort växthus, i vilket de driver upp grönsakerna innan de planterar ut dem i det 120 kvadratmeter stora odlingslandet.
Väster om boninghuset ligger hönsgården, växthuset och nya odlingen. Mycket av det som familjen äter kommer från gården. Men inte allt.
– Barnen vill ju ha pasta och det har man ju inte. Men mycket annat. Vi är självförsörjande på kött och många olika sorters grönsaker, säger Ronja och fortsätter:
– Vi kan frossa i körsbärstomater och sockerärtor och broccoli. Sådant som man annars kanske köpt en av kan vi äta tio av. Så på så sätt får vi nyttigare och bättre mat, som annars skulle ha kostat mer. Vi kan även välja sorter och färger på de vi odlar så att alla i familjen blir nöjda och äter.
– Det blir mycket lila och rosa i år, säger Christoffer.
– Jag odlar en tomat som ser ut som en atombomb, berättar Edit.
Christoffer Blomster och Ronja Parmskog driver lantbruk vid sidan av sina ordinarie arbeten. De tycker att det känns bra att ge barnen Svea, Agda, Nils och Edit kunskap om hur arbetet med både djur och odling genererar mat.
Efter en pandemi i världen och krig i Europa tycker Ronja och Christoffer att det känns skönt att barnen bär med sig kunskapen om hur man odlar, håller djur och tar hand om maten.
– De har en annan ryggrad, en kunskap som de kan plocka fram. Även om de inte uppskattar mer än de roliga bitarna i dag, så har de med sig lite mer i ryggsäcken. Det är en gammal viktig lärdom, säger Ronja.